Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 178. Freden i Fredrikshamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom befäl och soldater även penningar, livsmedel,
krigs-förnödenheter, fältläkare, sjukvård; och den finska hären
led brist på allt. Sandels måste återtåga efter sin seger,
Adlercreutz efter sitt nederlag. Utmattade, sårade, sjuka,
klädda i trasor, ofta utan bröd att stilla sin hunger, men
alltjämt med det trotsiga geväret på sina lutande
skuldror tågade dessa tappra krigare sent på hösten än en gång
upp mot den höga norden. Nu, när segern icke mera
livade deras mod, nedslogo trötthet och brist deras sista
krafter. Många av dessa i alla mödor och faror härdade
män, dem döden så ofta skonat på slagfälten, sjuknade
nu och dogo förgätna i trånga fältlasarett. Adlercreutz
slöt ett fördrag med Kamenski i Olki joki: hela Finland
intill Kemi älv överlämnades åt ryssarna, och återstoden
av finska häien gick i två avdelningar över till Sverge.
General Gripenberg med spillrorna av Åbo och
Björneborgs samt Tavastehus och Nylands regementen trodde
allt förlorat, sträckte gevär och återvände till hemlandet.
Den andra avdelningen med spillrorna av
Savolaksbriga-den, karelska jägarna och Österbottens regemente stred
under Cronstedt och Sandels till slutet vid svenskarnas
sida och för Sverge. DÖbeln uttalade sedan i enkla, sköna
avskedsord sin aktning för dessa dyrbara kvarlevor av
Finlands hjältemodiga här. Det var den svenska
krigarens rörande avsked till den finska krigaren, sedan båda i
sex hundra år på så många slagfält trofast blött vid
varandras sida.
Vid denna tid var riket genom konungens envishet
och oskicklighet bragt nära sin undergång. Vad kunde
man hoppas av den konung, som till svar på sin nödställda
finska krigshärs böner att erhålla de oumbärligaste
förnödenheter tillsände officerarna sin nådiga tillåtelse att
under vinterfälttåget bära opudrat hår! Runtomkring voro
fiender, och den sista vännen, England, drog sig
förnärmad tillbaka. När då ryssarna i mars 1809 gingo över
isen till Åland och svenska kusten samt över Kvarkens
isar till Umeå, utbröt det länge jäsande missnöjet uti ett
uppror bland svenska hären i västra Sverge. Men innan
denna hann fram till Stockholm, och medan konungen,
döv för alla varningar, ville börja ett inbördes krig mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
