Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 179. Fänrik Ståls sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått mycket av Sverge utan att giva mycket tillbaka.
Men de kunde icke heller utan blindhet och grov otack
förneka den långa, lärorika skola, vilken vårt land hade
genomgått under den svenska tiden, likaså litet som att
vårt samhälle och vår europeiska bildning fortfarande
för det mesta stå på svensk grund. Det yngre släktet
uppfattade detta med sitt förstånd, såsom det gamla
släktet uppfattat det med sitt hjärta; men även det yngre
släktet behövde uppvärmas av minnet, och då kommo
»Fänrik Ståls sägner».
Ännu en mansålder efter Finlands förening med ryska
riket kvarlevde många gamla krigare, som fordom stritt
under Adlercreutz, Döbeln och Sandels. De levde i sina
minnen, stridens dagar voro dem kära, och de visste
berätta många stolta och glada bragder jämte många små
personliga egenheter, dem hävdatecknaren glömt. I
början av 1820-talet lyssnade en ung student vid namn
Johan Ludvig Runeberg till en sådan gammal krigares
berättelser i Ruovesi. Han hade själv ett barndomsminne från
krigets dagar: han hade 4 år gammal sett Döbeln och
Kulneff i Jakobstad. Varm av dessa hågkomster och sedan
förtrogen med många gamla kämpar utgav Runeberg —
dåmera nordens största skald — i två samlingar dessa
krigarminnen under det gemensamma namnet Fänrik
Ståls sägner. Aldrig har ett skaldeverk i vårt land blivit
hälsat med en sådan hänförelse, en sådan beundran.
Gamla och unga läste det med samma rörelse; gossens
hjärta klappade, flickans kinder glödde, och hårda, bistra
män fällde tårar vid dessa sägner från en försvunnen tid.
Så högtänkta sånger, så stolta, så varma, så
mästerliga i skildringen av händelser och personer från
konungen och generalen ända ned till den ringaste trosskusk,
— ja, ända till den usling, som kallades »fähund» förut,
men blev en hjälte också han — ha få länder och få tider
att framvisa. De äro endast 34 till antalet, men varje
stycke ett konstverk, hugget i marmor. De gå nu kring
världen i många översättningar; främlingar avundas de
krigare, som fått en sådan minnesvård på sin grav.
Fänrik Ståls sägner börja med folksången »Vårt land»,
skildra sedan den gamla, torftiga kämpen, som berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
