Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 186. Kejsar Nikolaj I och kriget mot sjömakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186. Kejsar Nikolaj I och kriget mot
sjömakterna.
Kejsar Nikolajs härar hade besegrat Persien, Turkiet,
Polen, Ungern; finska krigare hade där stritt vid sidan
av de ryska. Hans ord vägde tyngre än något annat uti
Europas statskonst; för hans järnvilja vågade
statsmännen endast i smyg lägga hinder. När han besökte
Tyskland, England, Italien, böjde sig allt för denne fruktade
härskare, och i vårt land darrade tjänstemännen av
fruktan, att något möjligen kunde misshaga den stränga
kejsaren, vilken dock hugnat många nyttiga företag med
frikostiga understöd.
Då hände sig år 1853, i det förslavade Turkiet, där
de kristna än förföljdes av turkarna, än lågo i trätor
sinsemellan, att de kristna av grekiska läran anropade kejsar
Nikolajs beskydd. Av denna och andra anledningar
råkade Ryssland i krig med Turkiet. Sjömakterna
England och Frankrike, slutligen även Italien, fruktade
Rysslands makt och ställde sig på turkarnas sida, medan
Österrike uppställde hotande härar vid ryska gränsen. Där
blev åter 1854 stort krig, som för det mesta utkämpades
på halvön Krim i Svarta havet, men sträckte sig långt
in i Östersjön, ja, ända till Ishavets kuster och avlägsna
världsdelar.
Finska handelsflottan, som då var ute på haven, blev
nästan tillintetgjord. En del fartyg borttogos av
engelsmännen, andra blevo sålda utrikes för att icke förloras.
Engelsmännen landstego vid Brahestad, vid Uleåborg, vid
Kemi, brännande fartyg, maskiner och upplag av tjära;
men när de ville göra detsamma vid Gamlakarleby, blevo
de slagna tillbaka med blodiga huvuden. Finland hade
under Napoleons tider uppställt tre regementen värvade
jägare — »päronjägare» kallade folket dem —, men i deras
ställe funnos nu värvade skarpskyttar (finska gardet) och
värvade matroser (finska sjöekipaget). År 1854
uppställdes en ny trupp matroser och sex indelta regementen
skarpskyttar, så att landet då hade omkring 6,000 egna krigare,
utom frivilliga och utom de manstarka ryska härar, som
inryckte i landet. Med denna styrka försvarades kusterna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
