Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 189. Nikolaj II Finlands siste storfurste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bobrikoffs bortgång hade det goda med sig, att till
hans efterträdare utsågos mindre kraftfulla personer, och
eftersom de voro rädda om eget skinn, gingo de fogligare
till väga, då det gällde genomförandet av sin härskares
påbud. Denne var och förblev en främling för Finland.
Det såg ock tidtals ut, som om ryssarna ej hunnit
sysselsätta sig med Finlands angelägenheter. Här liksom i
Ryssland utbröt i november 1905 en storstrejk. De gamla
senatorerna avgingo och en ny senat bildades med Leo
Mechelin som ordförande. Denne högt begåvade,
fosterländskt sinnade man, rättslärd och vältalare, hade redan
under flere år i utlandet gjort Finland känt genom sina
böcker och broschyrer i politiska frågor och var en av
ledarna för »det passiva motståndet» (finska
medborgares vägran att efterkomma olagliga ryska påbud). Det
var som om en ny friare och friskare vind dragit fram
över landet. Finlands ständer beslöto att den gamla
lantdagen med sina fyra stånd skulle försvinna och
ersättas av en s. k. enkammarlantdag. En lag härom
utfärdades den 20 juli 1906, och knappast har någon till
sina följder betydelsefullare lag någonsin utkommit i
Finland.
I Ryssland hade småningom det inre läget blivit allt
sämre. Näringsgrenarna stannade i sin utveckling, årligen
rasade hungersnöd i stora folkrika provinser, miljoner
jordarbetare hade tagits från plogen och skickats till
soldatkaserner, folkets läs- och skrivkunnighet var ringa,
ämbetsmännen togo mutor, ocli alla som bara kunde
komma åt, stulo av kronans medel, och den enväldiga
kejsaren, folkets fader, förstod sig ej på sina barn och deras
behov. Så utbröt 1904 det för Ryssland olyckliga kriget mot
Japan.
Ryssarna gingo med övermod till detta krig och
ringaktade sina motståndare, men det visade sig, att dessa
voro betydligt överlägsna. Tack vare sin bättre
organisation, sin uthållighet och sin tapperhet avgingo japanerna
med segern och tillfogade ryssarna många nederlag både
till lands och sjöss.
Det började knaka i det stora heliga Kysslands murkna
statsfogar. Soldater och fabriksarbetare tillställde upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
