Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 5 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNG n O MS VÄN K EN
3
En av de många.
Bearbetning för Udv av A. E—h—m.
tSguJJjångt uppe i Norrland stod hon,
agym den lilla grå stugan. Där låg
hen-fflpai nes skogomkransade hem i den
lugna dalen med en mindre å,
son stilla flöt fram på dalbottnen, liksom
vore den en lång silvertråd, som buktade
sig än åt höger, än åt vänster. Små öar,
lika märkgröna ädelstenar, infattades av
silverströmmen.
Tänk, vad fars och mors vackra lilla
stu^a var kär ändå! Och så lantlig den
såg ut. Visst voro fönstren sneda och
låga, och visst skiftade rutorna i gredelint.
M;n vad betydde det? Utsikten därifrån
var d jck så fri och härlig. Där funnos
inga grå skymmande stenväggar, som i
huvudstaden. Vägen förbi brunnen där
hemma på gården ledde rakt ned för
åkern. Visst var den ojämn. Men vad
betydde det? På den vägen hade Thora
B. mången gång dansat fram i ungdomlig
fart, då hon var på väg till skolan samt
då hon fick följa med far och mor till
missionshuset.
Till missionshuset ja____Det var länge
nu sedan dess. Hur väl mindes hon ej
de härliga stunderna i bibelskolan
omkring Guds ord. Vad hon dar lärt sig,
hade hon aldrig glömt, fastän hennes
vägar numera aldrig gingo till någon
gudstjänstlokal.
Hon var lycklig på den tiden____ Hur
annorlunda hade icke allting nu blivit.
Nu hade livet blivit så mörkt och
hopplöst för henne, som det gärna kunde
bli....
Maskinen hade stannat. Thora fick
tårar i ögonen, där hon satt och
grubblade och tänkte över sin ställning. Hon
kastade en blick på klockan. Tänk, alt
den redan var så mycket. Det här
kommer aldrig att gå väl. Armen värkte, så
att hon stönade av smärtan, men hon
måste ha det färdigt, kosta vad det ville.
Måste ha det färdigt! Hon upprepade
orden helt mekaniskt. Åh! varför skulle
hon slita och träla så här — slita ut
sina bästa krafter. Tänk, om hon lytt
far och mor ändå! Då hade hon sluppit
ifrån allt detta elände. De hade ju varnat
henne för »stadssnobben», som kommit
hennes hjärta att klappa så fort, och som
med sitt tal om allt det sköna och
härliga därute i världen, som hon drömt om,
hade så glatt hennes ungdomliga hjärta.
Vad hon hade glatt sig åt de fagra orden
om framtiden. Och huru hade hon icke
föibittrats gent emot sina föräldrar, när
de satte sig emot denna förbindtlse.
De sade, att hon var allt för god för
en sådan man. Hon åter kände sig så
lycklig och förhoppningsfull i den
mannens sällskap.
Så en dag kom katastrofen. Hon skulle
bli mor, och i sin förtvivlan vände hon
sig till O.-kar; hon vågade ej vända sig
till föräldrarna för att omtala, vad som
skett. Den natten flydde en sprättigt
klädd man och en gråtande kvinna från
byn. Vart visste ingen.... I Stockholm
blev hon mor, och samma dag försvann
Oskar. Han hade nämligen fått reda på,
a t fadern gjort Thora arvlös. Hon skulle
ej kunna förgylla upp hans ytterst klena
finanser. Barnet levde endast några få
timmar, och Thora höll på att få följa
detsamma i döden, då hon erfor mannens
trolöshet.
Sedan hade nöden, arbetet och sorgen
kommit. Visst hade hon arbetat tappert
för att hålla sig uppe, men nu var det
verkligen slut med hennes krafter. Hon
orkade ej längre; armarna värkte, och
ögonlocken ville sluta sig.
Plötsligt ryste hon till som av köld.
Hon kom att tänka på husvärdens stränga
min, då hon ej kunnat betala senaste
hyran, och hur hon till på köpet nödgats
uppgiva sitt rätta namn och vilka hennes
föräldrar voro. Han var icke nöjd med
endast löften; han skulle ha betalt.
Vad var nu att göra? Åh, Gud!
suckade hon. Jag orkar inte mera. Huvudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
