Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 1. 5 Jan.
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
UNGDOMSVÄ NNEN
sjönk ner mot maskinen, och stora
brännande tårar runnö utför hennes kinder.
En namnlös sorg bemäktigade sig henne
och gav sig uttryck i konvulsiviska
snyftningar, vilka skakade den avtärda gestalten.
Hur länge hon låg så, visste hon icke,
kanske några minuter, kanske timmar.
Hon blev med ens så förunderligt kall
och lugn. Vad var nu att göra? Att
hinna få färdigt i kväll var omöjligt.
Skulle hon få tillbringa natten på gatan
utan huld och skydd? Bedja värden om
uppskov, vågade hon ej. Det fanns nu
endast en utväg för henne. Strömmen...
— Farväl, älskade mor och far
därhemma! Illa har jag lönat eder för all
eder kärlek och omvårdnad, men mitt
straff har kommit. Farväl, Emil och
Aina. Tack, mina kära, för att ni velat
mig väl. Och mor____
— Åh! hon tumlade tillbaka som en
drucken. Hade hon verkligen kommit
så långt, att förståndet börjat omtöcknas?
Såg hon icke därborta, hur mor stod på
tröskeln. Vanmakten kom åter över henne,
och utan ett ord sjönk hon baklänges.
*
Vad hon kände sig förunderligt nöjd
och glad över synen, hon sett. Hon
vågade knappt öppna ögonen av fruktan
att åter få se armodet och dysterheten
omkring sig.–-Men var var hon nu?
–— Så mjukt hade hon icke på
länge fått vila, ty pantlånaren hade fått,
vad hon ägt, filtar och allt. Hon var
ju i värdens, den fruktade hyresvärdens
bästa och finaste rum. Och därborta —
— — — åh, nu yrade hon visst igen
— — — därborta satt ju mor, hennes
egen älskade mor —–och far även
— — — hon ville vända sig bort från
den förledande synen, men i detsamma
skyndade modern fram. Det var ju
verkligen mor ändå.
»Mor, mor!» Vilken outsäglig längtan,
vilken kärlek, vilken bön om förlåtelse
och överseende gav ej tonen uttryck åt.
»Thora! Min egen älskade Thora»
var svaret, som kom glädjetårar att strcmma
från flickans ögon. Allt var för länge
sedan förlåtet, allt var glömt. Mor var
samma snälla mor som förr. Nu fick
mammas flicka lägga sitt trötta, värkande
huvud i mors sköte och känna sig trygg
och lugn igen.
*
Morgonen därpå stod den stränga
hyresvärden nere vid stationen och såg trenne
glada människor stiga på tåget för att
resa mot norden. Han myste av
belåtenhet. Den här gången hade det
verkligen lyckats för honom. Brevet till
fadern hade återgivit flickan ett hem och
honom själv — hyran.
Men i fars och mors vackra lilla stuga
i den lugna dalen i Norrland blev stor
glädje, när mor och far i sällskap med
Thora anlände hem dagarna strax före
jul. Då tändes ljusen i det bästa
rummet, då dukades kaffebordet så smakligt
och fint, som det var möjligt, och då
serverades kaffet i de bästa kopparna,
allt under det Emil och Aina tävlade med
varandra i att bevisa den förlorade men
återfunna systern sin kärlek och ynnest.
Och den julen ljödo i det enkla men
fridfulla hemmet julsångerna klara och
fulltoniga liksom i forna dar. Och såsom
mången gång förr under lyckliga barnaår
satt Thora B. i det gamla kära
missionshuset och lyssnade andaktsfullt till
budskapet om honom, som kom för att
uppsöka och frälsa det borttappade.
»Sammalunda varder glädje i himmelen
över en enda syndare, som omvänder
och bättrar sig.»
th
Glöm ej att prenumerera på Ungdomsvännen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 11:59:47 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/udv/1918/0008.html
