Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 20 Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
UNGDOMSVÄ NNEN
har sagt ett ord, och de stolta bergen stå där som respektingivande vittnen om vad
ett ord från hans mun förmår. Han har sagt ett ord, och himmelens stjärnor och
dagens sol sända sitt ljus genom tid efter tid ned på jordevandrarnas skaror, som
treva, som blicka uppåt efter ljus. Det är till denne Gud, vi få blicka upp för att
få hjälp och ledning. Dit är denne Gud, som skapat himmel och jord, all krafts
och visdoms urkälla, all godhets Gud, vår fader och förlossare, till vilken vi få se
upp, och som då vill möta våra blickar, höra våra böner och sända oss hjälp.
Hin, »som har gjort himmel och jord», han — det är självklart — råder ock
över alla krafter och makter, som göra sig gällande där. Till och med det ondas
makt skall till det yttersta slutet intet annat hava vunnit med all sin kamp mot
Gud, än att den mot sin vilja fått främja hans syften. Det ondas vinning är därför
blott ögonskenlig. Dess krafter tjäna i tidernas längd blott till dess egen
självförstörelse och till framhävande av det godas företräden. Ur det ondas alla
för-sökelser gå de, som blicka uppåt, blott allt mera utkorade till allt högre härlighet. Alla
ting äro Jehovas tjänare, även de, som handla mot hans vilja, ty de föimå i längden
intet mot hans vishet och makt.
Den hjälp, Herren beskär ifrån det höga, avser vårt sky^d och värn, avser vår
fostran och utdaning. Gud själv vill hjälpa oss att bliva, vad vi skola, vilket är
något så stort, att icke ens den klarsyntaste bland apostlarna fattat det. (1 Joh. 3: 2).
Men att varda honom lik, det måste först och sist innebära att varda upphöjd.
Och den, som har sådant att vänta, har i sanning skäl att se uppåt. — Se mer
uppåt! August Bohman.
När sol går ner
När sol går ner och skymning sänker
sig sakta över hav och land,
och sundets yta dunkel blänker,
och vågor domna emot strand,
då, spanande i kvällens timma,
jag skådar över sjö och strand,
jag ser, hur fyrar vänligt glimma
vid kusten av ett fjärran land.
När sol går ner, och mörker täcker
min hembygds dal, då här blir natt,
pä andra sidan morgon bräcker,
och solens strålar lysa glatt.
Jag vet också, att när omsider
min levnadsafton sänker sig,
när livets kväll sin skymning sprider
och skuggor falla på min stig,
då skall jag se på andra sidan
Guds löftens fyrar stråla klart.
Vad här jag trott i svag förbidan,
jag då skall se i klarhet snart.
Så somnar jag i trygg förbidan.
Jag bör ej klaga, ängslas mer:
Se, där är land på andra sidan,
när här min levnads sol går ner.
C. E. A—n—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
