Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 5 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
UN an OMS VÄNNEN
hälsotillståndet. Ty om jag kommit till den
slutsatsen, att det är min skyldighet som
kristen att exempelvis för föredömets skull
bortlägga en viss osed, och så jag i Herrens
namn skrider till verket men snart faller
igen, ja, då har jag i sanning kommit i ett
läge, allvarligare än man i allmänhet tror.
En gammal man berättade under tårar, att
när han blev omvänd, frälste Gud honom
fullständigt från dryckenskapslasten men
trots livlig åstundan från mannens sida blev
han icke frälst från tobaksbussen.
Bedrövligt och ynkligt! Bedrövligt, ty ett sådant
uttalande visar, att man i praktiken
underkänner Guds frälsande förmåga; ynkligt, ty
det är knappast möjligt att tro på deras
fasta vilja att bli kvitt sitt elände.
Vårt exempel talar mäktigare än våra ord.
Att hos ungdomen söka inpränta kärlek till
renhet och goda seder, under det man själv
doftar av tobaksrök eller är brun kring näsa
och mun av snus, det är bildligt talat att
taga igen med den ena handen, vad man
förut givit med den andra. Ve den, som
medvetet genom sitt föredöme lett unga
människor in i en vana, som i så förfärande
stor utsträckning visat sig vara till ruin icke
bara för kroppar utan även för själar. Att
i egenskap av söndagsskollärare eller
juniorledare använda tobak är helt enkelt
ansvarslöst!
I fråga om avståendet från
nikotin-njut-ning är, den radikala vägen som så ofta
annars den enda hållbara. Man tycker, att
det icke skulle vara svårt för den kristne
att härvidlag gå den vägen. Han äger ju
allt i Gud genom Jesus Kristus och behöver
därför icke med onaturliga medel hålla
livsglädjen vid makt. "Man måste ju något
roligt ha!" heter det ofta som försvar från
kristna, då man hänsyftar på deras ovanor.
Det klingar liksom en bankruttförklaring
detta. Något roligt ha! Är det månne icke
så, att för många av våra troende ungdomar
deras religion är en tung plikt i stället för
ägandet av en härlig förmån? Sauls tunga
rustning i stället för Davids lätta slunga!
Därför söka de sig ut till troslivets
gränsmarker, där den frågan alltid är aktuell:
Hur nära världen kan jag gå utan att
förlora mitt kristliga anseende? De flesta
diskussioner ibland kristna om det berättigade
eller icke i vissa omdebatterade nöien och
njutningar bottna i andelivets urartning.
Blir bara på allvar hunger efter mer av
levande Gud en makt i mitt liv, så försvinner
också längtan efter osund och hälsofarlig
stimulans. Och vad tobaken beträffar, så
borde den aldrig utgöra en del av
själavinnarens utrustning.
Radix.
Svik inte mor!
Ett ord till våra juniorer!
Till er, hos vilka det hårda och stränga
här i livet ännu icke förmått döda de varma
känslorna, skulle jag vilja skriva om mor.
När jag sist var i H. och for upp till I.,
träffade jag på tåget en man från
Siljanstrakten, som for hem för att begrava sin
mor. Jag kan ej glömma uttrycket av sorg
i hans ögon. När vi talade om andra ting,
kunde han le och glömma sig för en stund,
men när orden tystnade, kom det med
dubbel tyngd över honom: Mor, — mor är död.
Jag kände intet om den mannens öde, jag
vet inte om han en gång for bort i
vredesmod, lämnande sin gamla mor i fattigdom
och lidande. Jag vet bara, att han kände
sig förtvivlad och önskade att han en enda
gång till hade fått träffa henne här i livet,
att han i hennes varma händer hade fått
lägga de rosor, han nu sparat åt hennes
kista.
Åh, varför kom han inte med rosorna
förr!
Och jag tänkte: Det är nog så, att vi måste
göra mer för mor, medan vi ännu ha henne
i livet.
Vi måste tänka stort om henne. Hon är
värd stora tankar, ty sådana har hon en gång
tänkt om oss. Vi måste tala gott om henne
bland våra kamrater. — Ha Ni inte hört,
hur två mödrar kunna överträffa varandra i
att tala gott om sina barn? Då ha
förhoppningar och drömmar ingen gräns. Varför
skola de drömmarna så ofta ramla?
Gör ert bästa för mor! Var rädd om
henne. Skriv till henne, när Ni komma bort.
Jag tänkte, när jag såg den där mannen;:
nu är det höst, nu har solen gått ner för
honom, han kan inte höra vårens fåglar
sjunga, han kan inte mer fröjda sig åt
vitsipporna vid kullarna i Mora. Av den
tröstlösa blicken att döma, har han jagat våren
ur sitt liv — ty våren i allas liv, det är mors
kärlek!
Nu ber jag er unga: svik inte mor! Det
kommer en tid, när också Ni bli gamla, när
också Ni tro på den lycka, som ligger däri,
att man är älskad, men tänk, om er mors
lycka eller olycka, framtvingad av er själv,
skulle lägga grunden till er egen framtid:
Tänk!
Bygg på er egen lycka genom att göra
mors dagar ljusa! Då skall inte solen gå ner
för er, fast hennes öga brister och
slocknar. Ty det är underligt med mors
välsignelse. Den går igen i allt i vårt eget livf
En vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
