Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 20 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41 UNGDOMSVÄ NNEN
Åland äger ingen annan stad än
Mariehamn, men det har en del stora byar,
som för ålänningarna få gälla för »städer».
I synnerhet är detta fallet med Storby
i Eckerö socken, Godby i Finströms socken
och Degerby i Föglö socken. Alla dessa
byar äro av gammalt datum och ha en
talrik befolkning. Godby är äldst. Det
framgår både av dess namn och av en
mängd ättehögar, att Ålands styresmän
under vikingatiden här haft sitt
högkvarter. F. n. är byn knutpunkt för
samfärdseln i det inre av Åland. Degerby
åter är detsamma vad
sjökommunikationerna beträffar. I trafiken mellan
Finland och Sverige har Degerby under de
senaste åren spelat en betydligt viktigare
roll än själva Mariehamn. För några
tiotal år sedan betydde också Storby
något på samfärdselns område. Då gick
nämligen trafiken från Sverige över denna
by, som även hade på sin lott att
sjöledes befordra både finsk och åländsk
post till Sverige. Från denna tid
stammar Storbys ryktbarhet. Nu är det dess
största förtjänst att äga Ålands mest
imponerande stenbyggnad, som f. n.
användes som tullkammare och poststation.
Härmed ha några små upplysningar om
Åland givits — de viktigaste. Det finns
eljest mycket att tala om, ty den åländska
naturen och den åländska befolkningen
erbjuda mycket av intresse både för
åskådaren och läsaren. Åland har ock
många sevärdheter från svunnen tid,
minnen, varpå dess historia är så rik.
Om sådant och mera därtill skall en
annan gång berättas.
ß>
Ökenkällan,
Allegori.
Fram ur ökensanden bryter
ifrån dolda djup en källa.
Friska välla hennes flöden,
fram den flyter genom öknen,
vattnar växterna, som spira
vid dess rand trots öknens hetta,
ech försinar se’n i sanden.
Öknens vind dock hatar källan,
hatar livet, som den giver;
den är van att giva döden,
död åt allt uti sitt rike.
Länge den förgäves strävat
att förtorka källans flöde;
annat medel måste prövas.
"Lilla källa", talte vinden,
"som du vet, jag farit vida,
nyss jag varit bortom öknen
i ett land, där stora floder
vattna milsvitt skog och åkrar,
giva bröd och liv åt tusen;
emot dem är du ett intet."
Källan lyssnar, börjar tänka.
Storhetstankar, högmodstankar,
avund, missmod börja fräta
hennes sinne. Så hon säger:
"Vartill tjänar väl att ännu
vattna denna fläck av öknen?"
Och hon slutar upp att rinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
