Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 20 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43 UNGDOMSVÄ NNEN
För Udv. av Sigrid Wiedemann.
ch Ni har icke funnit något annat
testamente,som upphäver det andra?-’
frågade Ernst Franke, vändande sig
till en äldre man med högvälvd
panna och skarpt markerade drag.
"Nej, tyvärr", svarade denne med
bekymrad min. "Och inte har jag heller tått
reda på några värdepapper utöver dem Ni
redan sett. Och er morbror måste likväl
med nödvändighet ha efterlämnat en större
förmögenhet, än som åtgår till alla dessa
donationer till fromma stiftelser. Det
överskott, som skulle tillfalla er — tio tusen
kronor — kan ju knappt tagas med i
räkningen. Det måste finnas mera. Kan ni ej
utfundera, var han möjligen kan ha flera
värdepapper utöver de redan funna
förvarade?"
"Nej, nej".
"Förunderligt! Jag har svårt att tro, att
det verkligen varit den gamle herrns mening
att efterlämna åt sin ende arvinge en så
ringa summa och testamentera
förmögenheten i sin helhet till alla dessa
institutioner"
"Jag orkar snart inte höra talas om
donationer och institutioner", utropade Ernst
med blixtrande ögon. "Med all respekt för
min morbrors gudsfruktan och moraliska
värde, kan jag dock säga, att han led av
samma sjuka, som flerta!et rika nu för tiden
— äresjuka. Det är merendels för att få
eftervärldens erkännande, som alla dessa
donationer göras, varvid behövande
släktingar antingen helt och hållet glömmas eller
ock blott få en bråkdel av det, som med
rätta borde tillkomma dem."
"Ni har ju delvis rätt, men nog äro dessa
donationer i många fall en välsignelse."
"Det medges, men de borde inskränkas
en smula, och behövande släktingar skulle
i första hand tillgodoses."
"Naturligtvis, naturligtvis", svarade
advokaten i förbindlig ton. "Och då donationer
göras, böra ej de fattiga i allmänhet glömmas."
"Men så sker dock för det mesta, ty, som
jag nyss sade, det är äran, som framför allt
eftersträvas."
Advokaten teg.
Ernst Franke var en fader- och moderlös
ung man, som förtjänade sitt uppehä le
såsom medarbetare i en liten oansenlig
tidning. Han hade aldrig vetat av några andra
släktingar än en morbror — en
sågverksägare Bille, som ansågs vara i besittning av
en kolossal förmögenhet. Nu hade han dött,
och Ernst ansågs av alla såsom
universalarvinge till förmögenheten. Men vid
bouppteckningen hittades ett testamente, som
kullslog detta antagande. Och det var just den
av den bortgångne sågverksägaren utsedde
testamentsexekutorn, som förde det
ovannämnda samtalet med Ernst Franke.
Denne var utom sig. Dag för dag letade
han efter ett andra testamente, som möjligen
skulle upphäva det första, eller några flera
värdepapper, men förgäves.
Till råga på allt skulle Ernst icke ens få
äganderätten till de tiotusen kronorna utom
på ett visst i testamentet angivet villkor.
Han skulle för varje dag läsa åtminstone
ett kapitel i den stora familjebibeln. Om
han underlät att uppfylla detta villkor, skulle
dessa pengar användas till ett visst angivet
ändamål.
Ernst var förtvivlad och ursinnig.
"De där stackars tusenlapparna, morbror
efterlämnat åt mig, äro knappast värda en
sådan möda. Vore jag icke i så stort behov
av dem, skulle jag lämna både dgm och
bibeln åt sitt öde. Men nu måste jag träla
mig igenom den", stönade han.
"Han var ju ett original, morbror",
fortsatte han sin monolog, "men härvidlag tycker
jag, hans originalitet tagit sig ett alltför
löjligt uttryck."
Så förgick en tid, och Ernst kände sig
allt mer och mer bitter i sitt sinne och var
ej alls benägen att börja läsningen av bibeln.
En dag fann han i en lönnlåda, som han
dittills ej haft reda på, ett brev, adresserat
till honom och skrivet med morbroderns
handstil. Men han kände sig grundligt
besviken, då han där blott fann följande rader
" Min käre Ernst!
Då du finner detta brev, har jag gått till
det land, varifrån ingen vänder åter, och du
har då redan fått del av mitt testamente.
Till detta vill jag lägga följande:
Förutom det övriga, som särskilt står
nämnt däri, testamenterar jag till dig den
stora familjebibeln, och jag vill härmed
ha sagt, ait det är min yttersta vilja, att
du för varje dag läser minst ett kapitel i
den. Läs den från pärm till pärm. En
döendes sista vilja är dig ju helig, och jag
vet, att du därför skall lyda mig.
I denna bibel har jag själv funnit skatten
över alla skatter, och jag är övertygad om,
att även du där skall finna en skatt av oanat
värde.–"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
