Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 20 Mars - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
UNGD OMS VÄNNEN
senare skulle öppnas även för henne. Hon
skulle dock snart bringas ur sin yra
munterhet till allvarligare tankar. Redan på
hemvägen började de ljuda i hennes öron,
de orden av aposteln, som pastorn hade
så allvarligt betonat vid graven: "Icke
ärva Guds rike". Hon sökte visserligen slå
orden ifrån sig, men de kommo tillbaka,
kommo åter med växande styrka. Hon
förmådde icke längre slå dem ifrån sig, utan
de trängde ned i djupet av hennes själ och
åstadkommo en dom över hennes förflutna,
synduppfyllda liv. Själanöden blev stor,
mycket stor hos Maria, men hjälpen och trösten
i hennes nöd var icke långt borta.
1 Högåsen blev nu Maria i Sörgården det
allmänna samtalsämnet, hennes själanöd och
ofta hörda rop, att hon var förlorad och
för-tapad. Ingen kunde dock, ehuru de syntes
ha ett visst medlidande med henne, bära till
henne Gileads läkande salva. Maria skulle
dock lösas ur sin nöd och bli en salig,
lycklig kristi brud. Och dagen för denna
underbara tilldragelse i hennes liv, då hon skulle
bli en "ny människa" och delaktig av "Guds
barns härliga frihet" var nära förestående.
Till den unge pastorns öron hade ryktet
kommit om Marias själanöd och bekymmer
om frälsning. Honom blev det då angeläget
att så snart sig göra lät få bringa till Marias
hjärta det nådens och fridens budskap, som
hon var i så stort behov av. Han ombesörjde
därför att med första komma till Högåsen,
och till l:a sönd. i Advent utlystes andlig
sammankomst att hållas i Marias hem i Sörgården.
För ovanligheten hade det sedvanliga
dansnöjet inställts den dagen, och av nyfikenhet
eller annan orsak kommo många, gamla och
unga, till mötet. Ur den upplästa
prediko-texten för den dagen betonade pastorn
synnerligen de orden: "Han skall läka de i
hjärtat förkrossade. Han skall predika ett
behagligt Herrensår" (Luk.4:18,19). Pastorns
enkla, personligt tilltalande predikan med
anledning av dessa övermåttan sköna
textord verkade synbarligen på de närvarande;
de voro idel öra och uppmärksamhet. Men
Maria var den mest uppmärksamma. Det
var en predikan särskildt för henne. På
henne föllo de sköna orden "Han skall läka
de i hjärtat förkrossade" såsom vårregnet
på den ur jorden uppspirande broddén. Hon
var förkrossad över sin synd, hon behövde
läkedom för sin själ, hon var mottaglig för
frälsningens nådefulla budskap, och hon
trodde med barnets enfald på den store
Läkaren, som nu stod henne så nära. Marias
hjärtesår blevo läkta, och Guds frid sänkte
sig ned över hennes själ. Hon blev så glad
över det som nu vederfarits henne, att hon
med svårighet kunde lägga band på sina
känslor. När pastorn slutat predikan, kunde
hon icke längre tillbakahålla sin glädje utan
avlade en kort men gripande bekännelse
om sin omvändelse och tro på Jesus Kristus
och den lycka hon vunnit. "Jag var förlorad,
men är återfunnen", så slutade hon. Hennes
bekännelse gladde mycket pastorn men
väckte stor undran hos de församlade. De
frågade sig: "Vad månde detta vara?" Med den
sköna versen: "Han kommer, till vår
frälsning sänd" avslutades mötet, och de
församlade åtskiljdes. Men över dem, som bevistat
denna, den första andliga sammankomsten
i deras by, låg en förborgad aning, att
saliga tider stundade för Högåsen.
Redan strax efter sin omvändelse lade
Maria i dagen ett verkligt missionasinne.
Hon var så hänförd och angelägen att vittna
om sin Herre och Frälsare, att hon knappast
unnade sig nattens vila. Söndagen efter
sammankomsten i Sörgården bereddes henne
tillfälle att för sina forna ungdomsvänner i
synden vittna om frälsningens nödvändighet.
Några av byns ungdomar hade samlats till
det vanliga dansnöjet. Det låg visserligen
en tryckt stämning över de eljest så muntra
ungdomarna denna dag, men spelmannen,
Johan i Norrgården, bjöd upp all sin
förmåga att väcka munterheten till liv, vilket
dock nästan alldeles misslyckades. Det gick
ovanligt trögt med dansen, ty det var flera
av. de dansande ungdomarna, som voro
oroliga över sina synder, fastän de låtsade en
viss glädje. Så, mitt under dansen, trädde
Maria in. Dansen avbröts, och Maria sjöng
med sin vackra röst en sång, som hon lärt
sig under veckan, nämligen denna: "Här en
källa rinner. Säll den henne finner –-—
Om du där dig tvager, Hon var fläck
borttager ––." Maria hade knappast slutat
den gripande sången, förrän en allvarlig
sinnesstämning inträdde. Snart hördes
snyftningar och så gråt och högljudda rop av oro
över synden. Anden var så mäktigt på färde,
att de, som kommit tillsamman för att tråda
dansen, föllo ned på sina knän i bön om
frälsning. Det var en underbar stund, över
vilken Guds välbehag vilade och de heliga
änglarna svävade. Över sina synder krossade
själar ropade om nåd och förlåtelse, och den
store, underbare Läkaren var nära och
he-lade och renade med sitt blod och tillsade
de förkrossade sin ljuva frid. Och den
förste, som vid detta bönemöte i danslokalen
lämnade sitt hjärta åt Frälsaren och mottog
den himmelska friden samt enkelt vittnade
om den nåd, som vederfarits honom, var.
spelmannen Johan i Norrgården. De övriga, som
förnummit samma Guds nåd, vittnade ock
om den stora förändring, som skett, samt
beprisade nåden. De skulle så gärna velat
uppstämma en lovsång, men de kunde ingen.
Men Maria sjöng i denna hänryckningens
stund ännu en gång sin sång: "Här en källa
rinner. Säll den henne finner–-". Med
detta möte i danslokalen tog den stora
väckelsen i Högåsen sin början, och den
fortsatte och slutade icke förr, än Guds verk
ännu härligare uppenbarades och nästan hela
den stora byn var vunnen för Herren Jesus
Kristus. (Forts.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
