Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 20 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
UNGD OMS VÄNNEN
För barnen är det naturligt, att bero av Gud, deras Fader. Allt är av honom
och genom honom. Det ät Gud, som ger mat och kläder, Gud, som ger allt. Och
liksom en jordisk fader ger de sina allt gott, blott därför att han är fader, så gör
ock Gud med sina barn. Till vem skulle du ha gått med barndomens små och
stora sorger om icke till Gud? Hur gör du idag? Kanske du har vuxit dig så stor
och stark, att du icke längre behöver Gud? Du reder dig med livet utan Gud.
Han har ingen plats längre i din världsåskådning. Utvecklingen och naturlagarna
ha ersatt honom. Men hur kommer det sig, att du, som är utan Gud i världen,
också är utan hopp? Guds Ord säger det och din erfarenhet likaså. Jo, du är
utan en himmelsk Fader. Du är icke längre såsom barnen.
För barnen är det ock naturligt att leva nära Gud. De veta, att deras plats
är i hemmet hos far och mor. Med dem umgås de, med dem tala de. Och Gud
ter sig för dem på samma sätt. Du ler måhända åt din barndoms barnsliga böner,
då du talade med Gud om allt, om dockan och stolen, som gick sönder, och vad
allt för småsaker det var. Men ligger det ej en smula vemod i löjet? Du var
dock lycklig med Gud då. Åren ha gått sedan dess, och det var kanske länge
sedan du talade med Gud, länge sedan du var nära Gud. Du är en förlorad son
eller dotter kanske. Eller ock hör du fadershuset till, men det var så länge, länge
sedan du var hemma sist, länge sedan du sökte Guds ansikte. Gud har sökt dig
men icke du honom. Du är icke längre såsom barnen.
Men, käre, icke vill du väl alldeles stänga himmelens port för dig? Din Fader
har aldrig stängt dörren, det har du gjort själv. Det gjorde du, när du lämnade
honom, när du icke längre var såsom barnen. Vänd tillbaka till din Fader.
Gör, som du gjorde, när barndomens första, stora sorg drabbade dig: du gick till
mor och far. Ingen annan kunde hjälpa. Det är heller ingen annan än Gud, som
kan hjälpa och frälsa dig. Men han kan — om du blir såsom barnen.
B. N—m.
Våraning.
En morgongrynings första, gyllne strimma
mig minner om hur solen högre går,
och över fält, som ännu fruset glimma,
blek darrar aningen av väntad vår.
Jag känner i mitt bröst, att vinterns döda
och hopplöst tunga tid är snart förbi,
och medan solens strimmor mot mig flöda,
mig tycks att luften fylls av vipors skri —
Dock allt är kanske blott en dröm och länge
skall mörkret ruva över vida rum
och hägg, som drömt om vårens
blomsterhänge,
i kylig nordan skälva fruset krum.
En vacker morgon — löfte, som ej sviker —
skall våren komma varm och rik och ljus,
och då den tunga vinterns välde viker
och världen fylls av livets segerbrus.
Men kommer också fredens vår, vars strimma
man anat bakom molntung östersky?
Är allt en dröm, som skingras nästa timma
vid mitraljösers tjut i blodig dy?
Man anar vår i minsta glimt, som tändes,
och varje möjlighet man griper fatt,
ty allt för tung, för lång blev vårt eländes
ogenomträngligt mörka vinternatt.
Gustav Åström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
