- Project Runeberg -  Ungdomsvännen : illustrerad tidning för Svenska Missionsförbundets Ungdom / Årgång 22. 1918 /
87

(1918)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 20 April - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man talade om, vad man sett och hört
i Stockholm, de platser och nöjen, man
besökt, o. s v. Så länge samtalet rörde
sig omkring
rnuséer-na och
konsertsalongerna, om Stockholms
alla sevärdheter, deltog
Birgit livligt, men då
man kom in på
teatrarna, blev hon stum.
De voro henne
obekanta. Ett livligt
meningsutbyte utspann sig
mellan hennes
reskamrater. Man beundrade
eller kritiserade, allt
med en säkerhet, som
vittnade om vana och
odlad smak på det
området. Birgit kände sig
överflödig, detta kunde
och ville hon ej
deltaga i.

Hon skulle just
återtaga sin avbrutna
promenad, då den unge
mannen tvärt vände
sig till henne. »Nå,
hur fann fröken
Dramaten?» »Inte alls, ty jag var där inte.»
»Åh, fröken föredrog Operan?» — »jag
har inte besökt operan.» Han höjde
förvånad på ögonbrynen, så kom det en
smula tvekande: »Sveasalen eller
Mosebacke»? — »Ingendera.» —- »Ingen
teater, intet förlustelseställe alls»? »Nej.» —
»Men, kära fröken, var har ni då njutit

så obeskrivligt, som ni nyss sade»? —
Tonen röjde den största förvåning och
icke så litet nyfikenhet. Birgit tvekade
en minut. Skulle hon
för dessa ytliga
världsmänniskor tala om det,
som var henne
heligast; var det ej att
kasta pärlor för svin?»
I bästa fall skulle de
väl le litet överlägset
med en medlidsam
axelryckning — och
— hon skulle bli
ensam under återstoden
av resan; sedan hon
’visat färg’, skulle de
ej ha lust att samtala
med henne. De skulle
förstå henne mindre
än hon dem nyss.
’Den som bekänner
mig’ ■— den välkända
rösten gav henne mod
att lugnt svara: »Jag
har varit till... »Hon
nämnde namnen på
ett parstörre frikyrkliga
kyrkor. »Åh! Fröken
är religiös.» — Han är för artig att säga
läsare, tänkte Birgit, men nu var all
fruklan borta, och hon såg den frågande
lugnt i ögonen, då hon stilla svarade:
»Jag är Guds barn och har helt
naturligt min största glädje av att gå dit, där
hans ord förkunnas och hans namn
upp-höjes.» — Fröken Nilson gjorde en

"Ah! Fröken är religiös."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 11:59:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/udv/1918/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free