Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 20 Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
UNGD OMS fi NN EN
de flesta av Europas krönta huvuden
mottagits och benådats med
hedersborgare-skap av City of London, en ära som ej
står den högsta kungliga långt efter. Här
mottogs blott några år före krigsutbrottet
den tyske kejsaren med alla
hedersbetygelser. Jag undrar, när han får komma
dit härnäst. Väggarna i salen kantas av de
oundvikliga ofta osmakliga monumenten
av Pitt, Nelson, Lörd Chatam, Welling ton
o. a. Bland dessa nationens hjältar har
här en borgmästare fått plats, Beckford,
som inför Georg 111 höll ett sådant tal,
»att han ej visste, om han skulle sitta
stilla och vara tyst, eller taga sin kappa
och försvinna». I byggnaden visas oss
också åldersmännens rådssal och
stadsfullmäktiges 12-sidiga sessionssal, vidare ett
bibliotek med 140,000 band och en
dyrbar samling manuskript samt ett litet
museum med huvudsakligen
Londonminnen. Urmakareskråets klocksamling
förvaras här, likaså en rik samling gamla
värdshusskyltar, bland vilka befinner sig
den genom Shakespeares Henry V
odödlig-gjorda »the Boar’s Head».
Den lilla kyrkan i ena hörnet av den
öppna platsen framför Guildhall är St.
Lawrence Jewry. Den är varken
intressant eller synnerligen ståtlig, men det
är den första vi träffa på av Wrens
skapelser, mästarens till St. Paul. Utom
detta sitt mästerverk byggde han nämligen
ett trettiotal kyrkor, alla i den innerligaste
harmoni med St. Paul, men icke två lika.
Vända vi tillbaka till »Cheapside» träffa
vi genast en till av dessa Wrens kyrkor,
St. Mary le Bow. Den anses av många
som Wrens finaste verk. Kyrkan har
blivit mest känd för sina klockors klang,
ej för dess skönhet, utan för deras
förmåga att begränsa det alltjämt växande
Londons omfång. Blott den som är född
inom hörhåll för Bows klockor är en
äkta londonbo eller »cockney». En av
Londons ryktbaraste borgmästare Dick
Whittington rymde som lärgosse från sin
mästare i City. Kommen till Highgates
milstolpe hörde han klockorna från Bow
ropa:
Vänd åter Whittington
Lörd Mayor of London,
och han lydde maningen, kom tillbaka
och blev Lörd Mayor icke blott ett år,
som brukligt var, utan tre. — Över
dörren till kyrkan finns en stenläktare.
Därifrån åsågo de kungliga förr
torneringarna på den öppna platsen framför kyrkan.
Fortsätta vi vår vandring längs
Cheap-side komma vi till Postkontorets väldiga
komplex, viket dock ej intresserar oss
turister, utom kanske för det faktum, att
den väldiga jätteaffärsstaden vid Thames
kan vara utan post om söndagarna. Vi
vända oss mot en liten grön, öppen
fyrkant i komplexets norra del. Den
utgjorde förr kyrkogården till St. Botolph
Withoiit, men kallas nu postmännens park.
Genom en ingivelse av konstnären G. F.
Watts inrättades här en liten avdelning
för minnesmärken i form av medaljonger
över hjältehandlingar, utförda under
vanligt, anspråkslöst vardagsliv.
«
Ödemarkens vår.
I stum och ändlös tystnad lå£ den
öde vidden
och sorgset riste nakna björkar brustna
grenar,
där som i bön de kröpo skyggt och
fruset samman
i fjällets djupa lä och drömde trött
omf våren.
Och våren kom. Från klarblå
himmel lyste solenT
men hennes strålar föllo under långa
veckor
i kylig glans mot jordens fruset kalla
hjärta
och intet gavs av Floras rika prakt
och fägring —
Och dock, når pingstens gyllne sol mot
vidden blänkte
och göt sitt skimmer över tysta,
mörka sjöar
och glänste skönt på älvors nåt, vi
svagt förnummo
en fläkt av vårens sus, som fyllde
sinnet.
Gustaf Åström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
