Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 5 Juni - I London. För Udv. Av doktor G. Palmær. III - Icke allt stort...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 UNGD OMS VÄNNEN
katolska läran, ville nödvändigt ha den
i likhet med St. Peter i Rom.
Byggnadskommittén, som ej förstod att uppskatta
Wrens enkla men storslagna och stilrena
förslag, tvang honom att belamra sitt
verk med en mängd plotterverk. Den
västra fasaden utgöres av eit mellanparti
med en dubbel portik samt två fot höga
torn, av vilka det södra, klocktornet,
innehåller den största kyrkklockan i
England. Den är omkring 3 meter i
diameter. På portikens fotställning synes
i basrelief en bild av Pauli omvändelse
och på taket en jättestaty av Paulus samt
en något mindre av Petrus och en av
Jakob. Mitt för denna fasad, som
innehåller huvudingången till kyrkan, står
en staty av drottning Änne. Den stora
dömen är utan jämförelse den vackraste
delen av kyrkan. Den är dubbel och
ser därför mindre ut inifrån, än den
verkligen är. En massa monument
finnas dirinne. Vi ha ingen tid med dem
alla. Ett är värt uppmärksamhet:
monumentet över Gordon, hjälten från
Karthum, som ligger där, en general
med en bibel i handen, utan vapen.
Kyrkans byggmästare ligger begraven i
kryptan. Över hans grav finnes blott en
inskription: »Lector, si monumentum
requiris, circum=pice.» (Läsare, om du
söker hans monument, se dig omkring).
Koret är ovanligt vackert med sin 20
meter höga altartavla med den uppståndne
Kristus i kroppsstorlek högst uppe. Flera
konstverk av berömda målare finnas
också i kyrkan t. ex. Watt’s Tiden, Döden
och Domen, Hunts Världens ljus.
Innan vi lämna St. Paul, gå vi upp i
dömen. Först komma vi till en balustrad
runt dess inre del. Då vi inträda genom
dörren, säger vaktmästaren: »Ni är väl
ej rädda för andar» ? Vi undra bara.
Så, medan vi står där och se ned i
kyrkan och härifrån bättre uppskatta hennes
skatter, höres som inifrån muren en hes
stämma: »Kom nu». Den, som ej känner
till domens egendomliga akustik, blir
nästan litet kuslig till mods, då ljudet
upprepas nästan ännu mer gravlikt och
direkt inne ifrån muren. Det är
vaktmästaren, som tycker det är tid för oss
att gå ut och försöka komma upp till
den yttre balustraden. Härifrån ha vi
en vidsträckt utsikt över den väldiga
stenöknen med dess millioner med korta
lerpipor försedda skorstenar. Detta hade
vi dock väntat, men vad vi däremot icke
hade tänkt, var, alt så många små gröna
öppna platser lågo som oa^er spridda i
denna öken.
Vi träda ut igen till det rörliga livet
på gatan. Efter en marsch, sådan som
vi nu fullbordat, behöva vi något till
livs. Vilja vi ha en »quick lunch» (hastig
frukostmiddag), så krypa vi ner mitt i
gatan till ett litet kafé, som finns där
under jorden, och som tillhör det i London
kända bolaget A. B. C. Det kanske
emellertid är angenämare att vara över
jorden, och vi få litet gott te, och vad
vi vilja ha till hos Lyons, som har ett
kafé i St. Pauls Churchyard. Dessa Lyons
kaféer träffa vi överallt. De äro något
av samma slag som Feith i Stockholm.
Vad är det för gubbar och pojkar och
kvinnor, som kanta trottoaren neråt
Ludgate Hill? De där med en träbricka
framfor sig med något på? Hör vad
de säga: »Världens svåraste trick en penny
stycket, vykort fre för en penny, en bunt
violer en penny», o. s. v.? Det är gatans
köpmän. De slicka sina varor under
näsan på en, nästan vart man går i London.
De utgöra en talrik kast.
Icke allt stort år utfört av ungdomen, men allt stort har tagit sin
begynnelse i ungdomens drömmar och vunnit gestalt i dess uppoffrande
hänförelse. Zacharias Topelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
