- Project Runeberg -  Ungdomsvännen : illustrerad tidning för Svenska Missionsförbundets Ungdom / Årgång 22. 1918 /
128

(1918)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 5 Juni - En hälsning från Ingermanland. Av Henrik Piiparinen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En hälsning från Ingermanland.



        Petrograd i januari 1918.

Sällan ha från detta land några nyheter
varit synliga, ehuru jag tänker, att
många missionsvänner i Sverige gärna
velat höra något även härifrån.
Orsaken till att jag sällan skrivit, har
varit de rådande förhållandena och min
okunnighet i svenska språket. Nu fick jag
emellertid en stor lust att skriva några rader.

Vi ha särskilt denna vinter haft riktiga
väckelsetider. Visserligen ha vi även förr
här och var fått se en och annan komma till
tron, men nu synas riktiga väckelser uppstå
överallt, där våra arbetare verka. Många
syndare söka och finna frälsning. I en
socken har väckelsen begynt även bland barnen,
och detta har väckt stort uppseende på orten.
Då jag vid ett tillfälle lett ett möte och vi
sedan föllo ned på våra knän för att tacka
Gud, började en åtta-årig flicka att bedja
Gud om frälsning för sig och sin oomvända
mor. I samma anda fortsatte de andra
barnen.

Vid ett annat tillfälle började barnen redan
vid mötets början anropa Gud om frälsning.
Jag talade då över Jesu ord i Luk. 7:50:
"Din tro har frälst dig. Gå i frid." Jag
undrade, om mina små åhörare förstått, vad
jag velat säga. Men då vi sedan böjde våra
knän, fick jag höra, huru bönen förvandlades
till tack och lov för erhållen frälsning. Nu
bådo de små icke längre om syndernas
förlåtelse för sig själva utan om väckelse för
sina föräldrar och kamrater samt om kraft
att hålla ut i frestelser och förföljelser. Vilka
stora ting kan icke Gud åstadkomma! Genom
barnen ha flera föräldrar blivit ledda till
frälsningens kännedom. För allt detta må
vi ära och tacka Gud.

Huru helt annorlunda känna vi det icke
nu att hålla våra möten än förut. Nu
behöva vi icke längre frukta för våra
beständiga fiender, regeringens ämbetsmän, utan
kunna fritt samlas till våra möten och
annonsera om desamma. Nog såg det mörkt
ut för vår verksamhet 1914, då detta
förfärliga världskrig bröt ut. Vi fruktade då,
att även Sverige skulle blanda sig i kriget,
vilket för vår verksamhet varit dödsstöten.
Men pris ske Gud, att så icke skett, och att vår
verksamhet fortfarande kunnat existera, tack
vare det understöd den regelbundet fått
mottaga från Svenska Missionsförbundet.
För närvarande synes oss framtiden mera
hoppfull trots de svåra och dyra tiderna och
hungersnöden på en del ställen. Gud har
lovat själv hava omsorg om sina egna under
alla tider och även under hungerns dagar
(Ps. 37:19), och detta löfte är beståndande,
så vi behöva icke oroas.

Vi ämna nu, så snart det är möjligt, söka
få vår verksamhet i Ingermanland stadfäst
under namnet: "Ingermanlands
Missionsförbund" och dessutom bygga ett eget
missionshus, för vilket ändamål vi redan insamlat
en del medel. Visserligen ha vi redan i
flera byar hyrt oss lokaler för
sammankomster, men behovet av en stor sal för våra
årsmöten och andra större missionsmöten
är stort. Icke finns det bland läsarna av
dessa rader någon, som kunde hjälpa oss
med att få vårt missionstus snarast möjligt
byggt? Vi behöva ännu cirka 4,000 rubel,
vilket vid den närvarande kursen i svenska
penningar utgör något över 1,200 kronor.
För Eder i Sverige vore det ju icke så svårt
att få ihop denna summa, men vi vore
därmed mycket hjälpta. Penningarna kunde
sändas till missionär J. A Nyman, Petrograd,
genom Svenska Missionsförbundet.

Vår käre broder W. Sjöholm lovade i sin
tid hjälpa oss med anskaffande av medel
till ett missionshus, om vi då börjat bygga,
men detta var tyvärr då icke möjligt. Nu
är han borta. Han bevisade vår verksamhet
på sin tid en stor tjänst, då han personligen
var här. Även undertecknad hade glädjen
att tillsammans med herr Sjöholm få hålla
några möten här i landsbygden. Näst Gud
är det herr Sjöholm vi ha att tacka för de
bidrag vi erhålla från Sverige. Det var han,
som ordnade det så, att jag blev intagen i
Svenska Missionsförbundets tjänst. Frid
över hans minne! Men vi stå även i stor
tacksamhetsskuld till alla missionsvänner i
Sverige, som med penningebidrag, förböner
och kärleksfulla brev uppmuntrat oss i vårt
arbete. Ja, tack, kära vänner, och tack, gode
himmelske Fader!

Vi hava nyligen haft den stora glädjen få
hit nya arbetare, som vi så länge önskat.
Finska Fria Missionen har nämligen från
sin predikantskola sänt hit tvenne unga
bröder, som vi hoppas bliva till stor nytta för
vår verksamhet. Den ene av dem är även
musikalisk, vilket ju också är av stor vikt.
Dessutom hava vi här anställt en evangelist
och tvenne nya bibelkvinnor, så att vår
verksamhet, som under kriget blivit litet
indragen, nu börjar utvidga sig desto mer.

Ihågkommen oss fortfarande inför
nådatronen!

Eder broder i Herren

        Henrik Piiparinen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 13 21:55:47 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/udv/1918/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free