- Project Runeberg -  Ungdomsvännen : illustrerad tidning för Svenska Missionsförbundets Ungdom / Årgång 22. 1918 /
142

(1918)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 20 Juni - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

UNGD OMS VÄNNEN

En gudstjänst

För Udv. Av Rosa.

tj||lagrare plats torde solen väl sällan
jj|S| lyst på än Lindesviks
kronobo-|pcja ställe. Det var ett helt vanligt
envåningshus, rött med vita knutar
och fönsterluckor, med klara fönsterrutor
och blomsterland runt omkring, där
påsk-och pingstliljor, påskhyacinter och åbrodd
trivdes lika gott som småttingarna inom
hus, eller kissemiss, vilken lättjefullt
utsträckt på förstugubron slickar solsken.
Bakom stod furuskogen hög och mörk
på vakt, framför låg en äng, nyss iklädd
sin allra finaste ljusgröna dräkt, däri en
och annan vårblomma börjat sträcka hals
för att få en titt på det glittrande sundet,
som sorlar och hoppar omkring
strandens stenar och skrattar högt och
muntert, när det för dessa berättar om alla
rovor, lille Hans däruppe satte i dess
klara spegel, då han skulle lära sig gå
på stålsko i vintras.

Till höger lyste fruktträdgården i rött
och vitt, där var muntert liv, där drillade
och jublade alla vårens småfåglar, där
surrade och brummade bin och humlor
och miljontals insekter, allt steg i den
tidiga söndagsmorgonen som en
tusenstäm-mig kör upp emot det molnfria
himlavalvet, upp i tillbedjande lovsång till
Skaparen.

Till vänster var en fager dunge, där
nästan alla lövträd voro representerade,
och där oxel och vildapel tävlade om vem
som först skulle få på sig sin vita dräkt;
björken viftade med sinaiånga hängen. 1
en glänta mellan skogen och hagen ha
vi ladugården med halmstack och övriga
tillbehör. På backen höllo pullorna på
att frukostera, tuppen stod för sig själv
en bit ifrån och lät sitt »kukeliku» ljuda
med allvar och kläm.

Vad vore skogens symfoni, om hans
stämma saknades? Kan du tänka dig en
söndagsmorgon på landet utan en galande
tupp? Du, som bott i storstad hela ditt
liv, tycker, att det här är meningslöst
pjoller. Laga, att du får vakna en solig

sommardagsmorgon ute på landet, och
du måste vara döv och blind, om du ej
märker skönheten och stämningen i hela
naturen, intet av Guds skapade verk
undantaget. Jag måste tillägga, att så långt
ögat kunde nå, sträckte sig skärgården
med holmar och kobbar, där sjöfåglar av
alla slag svärmade i lek och ras eller på
utbredda vingar gledo fram över
vattenytan, spanande efter fiskar, som förirrat
sig allt för högt upp i vattenbrynet.
Tycker du ej som jag, att vänare plats får
man leta efter, så skön, så fridfull, så
harmonisk?

Solen tyckte så och lät sina strålar
glida smekande varma över det hela, men
plötsligt darra strålarna till, de råkade
titta in genom ett fönster och mötte
blicken ur ett par mörka ögon, funno ett
dystert veck på en hög, ren panna. Det
är husmodern på stället, som avbrutit sina
morgonsysslor och stannat framför
salsfönstret. En blick på hennes ansikte
visar, att en strid pågår inom henne. Hon
höll just på att göra sig i ordning att gå
till gudstjänsten i kapellet där borta på
andra sidan viken, då hon hör en röst:
»Gå och besök Maria Hanson i Hedebo
kvarn.» »Jag brukar inte försumma
gudstjänsten för att besöka mina vänner.»
Men rösten ljuder högre och bestämdare:
»Du skall gå i dag.» Hon kniper ihop
läpparna, gör ett litet energiskt kast med
huvudet. »1 morgon går jag; stackars
Maria, hon kan nog behöva ett besök,
men nu — »om sabbaten blèvo de stilla.»
— Så där, nu var hon kvitt de besvärliga
tankarna, som rent av pockade på att hon
skulle ge sig ut på en halv mils
promenad.

Inte för att hon tyckte det var så
märkvärdigt, att hon tvekade därför, visst inte,
men — att hennes plats skulle stå tom
i den gudstjänstfirande församlingen —
nej, det kunde hon ej tillåta sig. Vad
var det? »Det är en ren och obefläckad
gudstjänst att besöka änkor och faderlösa i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 11:59:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/udv/1918/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free