Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 20 Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGD OMS VÄNNEN
179
välkommen och drog henne med sig ned
i det mjuka soffhörnet.
Att Märta var i djup själsnöd, det såg
Gunhild med detsamma, och hur förvånad
blev hon ej, när Märta under tårar sade:
»Det var ditt gudfruktiga, stilla väsende,
som först gjorde mig uppmärksam på,
att det hos dig måste finnas en högre
kraft, som jag saknade, och, Gunhild,
förlåt alla de tillfällen, som jag sökt
förlöjliga den Frälsare, som jag så väl förstår
varit och är den, som skänker dig denna
underbara kraft. Aldrig skall jag glömma
dina tårar vid vårt sista samkväm och ej
heller den blygsel över mig själv, som
jag då kände. Älskade Gunhild, nu har
jag kommit för att bedja dig hjälpa mig
finna denne Frälsare, jag längtar därefter
av hela mitt hjärta.» Djupt gripen av
helig nitälskan och jublande inre fröjd
svarade Gunhild: »Kära Märta, Jesus
Kristus har länge längtat efter detta möte
med dig, och fast vi ej kunna se honom
personligen, så står han dock här vid din
sida med utsträckta, genomstungna
händer, villig att sluta dig i sina
frälsarearmar, och hör, hur han säger: »min
dotter, dina synder förlåtas dig! — Låt oss
böja våra knän och i bön utgjuta våra
hjärtan inför honom.» Det blev en stund
av heligt allvar inför Guds ansikte, en
människosjäl övergick ifrån döden till
livet, ett nytt namn skrevs in i livets bok,
och himmelens änglar stämde sina
harpor till saligt jubel. —
År ha svunnit sedan denna oförgätliga
stund. Lutad över en öppnad grav står
Märta Halling, tårar skymma hennes blick,
när hon ser ned på den vita kistan, höljd
av blommor, som gömmer Gunhilds stoft,
men när hon hör den andra versen av
Gunhilds älsklingssång sjungas:
Herre, se jag längtar att bliva
för båd’ tid och evighet din,
lös du mig från allt, som vill binda,
kom du själv mitt hjärta tag in.
Se, jag lägger ned mig vid korset,
leva vill jag där eller dö,
två mig i det dyrbara blodet
att vitare jag bliver än snö"
o. s. v.,
då lyfter Märta blicken uppåt, och fast
hon ej kan förstå Guds underliga hand-
lingssätt, böjer hon sig stilla under hans
heliga vilja och beder: »Herre, lös du
även mig från allt, som vill binda, och
giv att strimman av ditt evighetsljus
genom mig må stråla klarare dag ifrån dag,
att jag, liksom Gunhild, utan ord må
vinna själar för Guds rike. Över den
vita snön strålar februaridagens sol, och
ned i den öppnade graven ibland
blommor och kransar letar sig en stråle väg
och lyser över orden: »Jag är
uppståndelsen och livet; den som tror på mig,
han skall leva, om han än dör». Kort
blev Gunhilds arbetsdag, men hon levde
ett liv i den innerligaste förening med
Gud, och hennes gärningar följa henne
efter, en strimma av evighetens ljus, som
aldrig slocknar.
Maria S—n.
Sommarloü.
Sommarsuset ängens grönska söner
tyst till ro i myllans narma stoft,
och från fuktig timotej och klöoer
strömmar rusande en ljuolig doft.
Här är ro, som tröttad själ behöoer.
Cioets seglare oid slupens toft
slumrar in och ser hur högt däröoer
molnen segla bort på himlens loft.
Cångt mot fjärran glida då hans tankar,
men i sinnet skimrar spegelklart
sommardagens lugn, och underbart
strålar lyckans land, dit drömmen oankar,
Snart, du oilsna seglare, ja snart
kastar du oid lugnets kust ditt ankar!
GUSTAV ÅSTRÖM.
Sprid Ungdomsvännen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
