Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 5 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNGDOMSVÄNNEN
ILLUSTRERAD TIDNING FÖR
SVENSKA MISSIONSFÖRBUNDETS UNGDOM
Utkommer» den 5 och 2O i vaffa månad.
Pris: Postpren.: 2 kr, på Exp. (minst 5 ex.) 1:90; lösn. 10 Bre.
N:r 15 5 Aug. REDAKTION: BRUNO NYSTRÖM. THEOD. ANDERSON. Årg. 22 1918.
Den store fridstiftaren.
et har behagat Gud att, sedan han genom blodet på Kristi kors stiftat frid,
genom honom med sig försona allt, vare sig det som är på jorden eller
det som är i himmelen, säger Paulus i Kol. 1: 19—20. Här som
annorstädes framställes Kristi verk såsom sammanfallande med Guds, så att det,
som Gud gör, gör också Kristus.
Redan i gamla testamentet framställes Guds verk i världen såsom varande av
fridstiftande art. Detta framträder särskilt i profetiorna om den kommande Messias.
Han är fridsfursten, vilken såsom Guds lidande och av människorna förkastade
tjänare sopar bort krigens elände och grundar ett rättens och fredens välde på
jorden. När Kristus föddes, förkunnade änglar frid på jorden och stor glädje bland
folket såsom följd av Frälsarens ankomst. Till mogen ålder kommen och stående
vid början av sitt verk förklarar Kristus, att han kommit för att verkliggöra
profeternas ideal och prisar de fridstiftande saliga, emedan de skola kallas Guds barn.
Vid avslutningen av sitt verk inrider han i Jerusalem, icke på en stridshäst utan på
ett det fredliga arbetets djur, och de glada lärjungarna svänga palmkvistar, fredens
symboler, och sjunga högtidssånger till fridsfurstens ära. I de anförda orden och på
andra ställen förklarar Paulus, att Guds verk genom Kristus var av fridstiftande art
och åsyftade en allmän, både himlar och jord omfattande, försoning och harmoni".
Det är icke av en tillfällighet, som hela Guds verk bland människorna på detta
sätt lägges in under fridstiftandets och försoningens synvinkel. Ty vad annat
synden är och innebär, alltid innebär den ofrid, disharmoni och strid. Detta synes
redan i den enskilda personens liv. Med synden följa samvetskval, ångest och ve,
liksom synden själv ej är annat än uppror mot Gud. »De ogudaktiga få ingen
frid», säger Gud. »De äro såsom ett upprört hav, som icke kan vara stilla, ett hav,
vars vågor röra upp dy och orenlighet.» Alla tiders erfarenhet bekräftar sanningen
av dessa ord. När därför en människa blivit lösgjord från synden och ett Guds
barn, säga vi med rätta, att hon fått frid, frid med Gud, med sig själv och med
allt, som är präglat av sanning och rättfärdighet.
På samma sätt i hemmen. Där det råder slitning och strid, kan man vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
