Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 5 Aug. - George Williams. För Udv. Av fil. mag. Ester Nilsson. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
UNGD OMS VÄ NNEN
Vid sexton års ålder satt han en
söndagseftermiddag i det lilla kapellet och
lyssnade till en predikan. Prästen hade
gåvan att kunna tala till ungdom men
-var för övrigt ingen märkvärdig talare alls.
Emellertid var det något i hans ord, som
direkt träffade George’s hjärta. Efter
gudstjänsten skyndade han hem, föll på knä
i en undangömd vrå i butiken och
tackade och lovade Gud. »Jag kan ej,» säger
han, "beskriva den glädje och frid, som
sänkte sig ned i min själ, då jag första
gången fick se, att Herren Jesus dött för
mina synder, och att allt var förlåtet.»
Någon tid efteråt slöt han sig till den
församling, inom vilken han blivit
pånyttfödd och vilken han därför räknade som
sitt andliga hem, och deltog bl. a. som
söndagsskollärare i arbetet bland de unga.
Men de, som nu lågo honom mest om
hjärtat, voro butiksbiträdena. Affärslivet
med alla dess frestelser kände han väl till,
och hans första tanke blev därför att på
något sätt komma kamraterna till hjälp, och
så började han samla dem till bönmöten.
Vad som mycket bidrog att utforma
den unge mannens kristliga karaktär, var
tvenne böcker av den store amerikanske
evangelisten Finney, vilka utkommo 1837.
Pastor Charles Finney hör till förra
århundradets mest märkliga
väckelsepredikanter och deltog livligt i de stora
väckelser, vilka 1820 och senare gingo över
Nordamerika.
Bön var för Finney det fundamentala i
kristendomen. Långa tider kunde han
kämpa med Gud i bön och slutade först,
då han med en oförklarlig inre visshet
kände, att han var bönhörd. Särskilt
denna lära om bönelivet tillägnade sig
George Williams, och bönen blev för
honom, kan man säga, vad den borde vara
för varje kristen, det andliga livets
andedräkt.
Då George fyllt nitton år, var
lärotiden i Bridgwater till ända, och hans
framtidsplaner voro för någon tid rätt
obestämda. En av bröderna hade öppnat
manufakturaffär ett stycke från Bridgwater,
och under ett halvt år hjälpte han denne
i hans affär. I oktober 1841 reste
brodern till London för att göra vinterupp-
köp hos firman Hitchcock & Rogers och
tog därvid med sig George i akt och
mening att skaffa honom plats hos
nämnda firma, hos vilken han själv någon tid
varit anställd. När Mr Hitchcock, chefen
för firman, fick se Ceorge, tyckte han,
alt denne såg alldeles för liten ut, och
han var inte alls benägen att ta honom
i sin tjänst. Men brodern talade gott för
honom, och slutligen bad chefen dem
komma igen följande dag. Till dess ville
han tänka över saken. Med bävande
hjärta kom George igen nästa dag, och
då fick han anställning.
Tar man i betraktande de bedrövliga
förhållanden, under vilka de unga
handelsbiträdena i London levde vid den här
tiden, och den låga moral, som härav blev
en följd bland dem, förstår man bättre,
hur tanken på K. F. U. M. uppkom
och mognade till handling hos George
Williams.
Firman Hitchcock & Rogers hörde till
de större firmorna i London och
sysselsatte 140 biträden. George fick börja
med att stå bakom disken och betjäna
kunderna. Men redan 1843 fick han
stiga ett steg högre upp. Han blev
uppsyningsman vid en avdelning och erhöll
högre lön. »O, måtte jag dock med
trohet handhava dessa pengar och giva ut
dem till Guds ära, men ej för att skaffa
mig själv njutningar,» skriver han i sin
dagbok. Redan nu avsatte han en stor
del av sin inkomst till de fattiga och till
Guds rikes främjande.
År 1844 fick han åter rycka upp ett
steg, i det han blev avdelningschef. Samma
dag, han blir beklädd med detta
förtroende, finna vi dessa ord i hans dagbok:
»Måtte jag vid varje- affär handla, so.m oin
hr Hitchcock stode vid min sida! O
min Fader, hjälp mig att vara
samvetsgrann i allt, vad jag gör! O, Herre, med
din visdom och kraft kan allt gå väl, men
hjälp mig att vara ödmjuk och tålig, led
mitt omdöme rätt och behåll mig på den
rätta vägen! Vad är mitt mål? Är det
pengar, ära, värdighet, lyx, maklighet?
Vad finnes hos pengar, som kan ti lif r
eds-ställa dig, min själ? Vilken ära kan
jämföras med den, jag allaredan äger, att vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
