Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 5 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UNGD OMS VÄNNEN
213
|ngdomsföreningen i X-köping hade
en stor glädje- och högtidsdag.
Den firade sin årsfest. I och för
sig var detta ingenting märkligt,
ty det upprepades ju varje år. Något, som
emellertid ej förekom lika ofta, var den
punkt på programmet, som lydde:
»Intagning av medlemmar».
X-köpings ungdomsförening hade
nämligen fört en tynande tillvaro, och
medlemsantalet hade sakta men säkert sjunkit,
så att en och annan pessimist inom
föreningen till och med börjat profetera om
dess förestående upplösning.
Nu hade emellertid under de senaste
veckorna en livlig väckelse pågått i X-köping,
och i synnerhet hade många unga tagit
det avgörande steget och valt att gå
»utanför lägret» för att bära Kristi smälek.
Icke mindre än ett 50-tal av dessa
ny-omvända hade nu begärt inträde i
ungdomsföreningen. Det var därför icke
underligt, att stunden för många av de
närvarande blev en oförgätlig stund — ett
minne för livet.
I hela denna ungdomsskara var ingen
lyckligare än Paul Sjövall. Ehuru blott
18-årig hade han under flera år känt
tomheten i det liv, han sett levas av sin
omgivning: dels fikandet efter timliga
skatter, dels jäktandet efier tomma, ofta
själsdödande nöjen. I detta allt fanns
ingenting, alls ingenting för den
odödliga anden, som Paul dock kände bodde
inom hans bröst. Nu hade Paul vid ett
kort besök i X-köping funnit, vad han
förut längtat efter — han hade funnit
den källa, som har vatten till fyllest, och
som skänker vederkvickelse åt den
törstande anden.
En vecka efter ovannämnda årsfest finna
vi Paul i den unge predikanten Vänbergs
rum och inbegripen i ett allvarligt
samtal med denne. Paul skulle nämligen
återvända till sin hembygd, som var en i
andligt avseende ovanligt mörk trakt, och
predikanten, som fruktade, att den
oerfarne ynglingens nyvaknade andliga liv
skulle tyna av och förtorka i den
otjänliga jordmån, där han nu komme att
omplanteras, sparade ej på goda, kärleksfulla
råd och förmaningar, liksom han ej heller
försummade att i bönen anbefalla den
unge telningen åt den store
Örtagårdsmästarens omvårdnad.
Ett år har förflutit, sedan vi först gjorde
Paul Sjövalls bekantskap. Hur har han
månne under denna tid bestått provet och
fyllt sin uppgift såsom väktare på Sions
murar? Genom att taga del av ett brev,
som han vid denna tid skrev till sin vän
predikant Vänberg, skola vi av honom
själv få svar på dessa frågor. — »Väl är
det sant», skrev han bland annat, »att
frestelserna varit många, men Herren har
underbart stått mig bi och givit mod och
kraft åt den svage. Jag vågar också
hoppas, att mina böner och det lilla, jag här
kunnat verka, ej blivit alldeles utan
frukt.»
Då Paul skrev detta, stod han just i
begrepp att lämna hembygden för att till-,
träda en förmånligare plats i T-by, ett
större norrländskt brukssamhälle. Paul
var mycket glad åt den förändring, detta
ombyte av vistelseort skulle medföra för
honom. Nu skulle han ej längre behöva
känna sig ensam och oförstådd, ty i T-by
fanns, det visste han, en stor skara
troende och en kraftig ungdomsförening.
Även hade han fått det så ordnat, att
han skulle få dela rum med en troende
yngling, som var medlem både i
församlingen och ungdomsföreningen på platsen.
Paul försummade ej heller att av hjärtat
tacka Gud för dessa stora, ja enligt hans
mening rent av oförlikneliga förmåner.
Det var fram på vårsidan, som Paul
tillträdde sin plats i T-by. Allt såg här
lovande ut, och Paul fann, att
förhållandena på det hela taget fullt motsvarade
hans förväntningar. Sin rumskamrat lärde
han känna som en glad och trevlig
yngling, som han säkert trodde sig kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
