- Project Runeberg -  Ungdomsvännen : illustrerad tidning för Svenska Missionsförbundets Ungdom / Årgång 22. 1918 /
226

(1918)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 20 Sept. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

UNGD OMSVÄNNEN

har fått utstå mycken förföljelse från sina
hedniska föräldrar. Nu berättar han, huru
dessa, då för en tid sedan en son föddes
honom, ville, att de hedniska ceremonierna
vid ett barns födelse skulle iakttagas.
Uen lyckades avstyra detta. »En tid
därefter blev min gosse sjuk. Det var
av-gudarna, som vredgades över att de
förgätits och hemsökte barnet, sade mina
föräldrar. Nu ville de, att vi skulle offra
till dem. Åter lyckades jag förhindra
detta. Jag bad till Gud, fick litet medicin
av vår evangelist, och min gosse blev,
lovad vare Herren, frisk igen.»

Lantbrukaren Tsong, en av de nydöpta,
förtäljer, huru han i början måste utstå
mycken förföljelse från sin släkt. »Vad
som hjälpte mig var, att en mor till mina
värsta förföljare ville höra talas om Jesus.
Ofta sade hon till mig: »Berätta mer för
mig, av vad du hört i Evangelii kapell.
Det gör mitt hjärta så gott.» En dag
sade gumman till sina söner: »Om ni
vill ha mig kvar hemma, så måste ni
gå till Evangelii kapell och höra läran.
Den gör folk till goda människor. Sedan
dess har jag fått vara i fred.»

Två av våra kristna skolgossar från
Macheng, 17 och 18 år gamla, låta oss
veta, huru Herren hjälpt dem. Den ene
att övervinna ett häftigt lynne; den andre
en granne, med vilken han två kvällar i
rad disputerade, huruvida vår Gud eller
hedningarnas många avgudar är den rätte.

Än flera vittnesbörd avläggas. Klockan
blir 11, innan mötet avslutas. Med tack
och lov till Gud och även ett tack till
de kristna i Sungpu för deras bestyr med
mötesanordningarna skiljas vi för att, om
Gud vill, nästa år mötas i Pehkao.

«

Rannsaka skrifterna!

Nöj dig icke med att blott läsa skriften
utan sök hämta upp dess förborgade
skatter i ljuset. Endast helt litet av dess
rikedomar, av dess guld och ädla skatter
har hittills blivit framdraget i ljuset!

«

"Någon annan’4.

jjSj®Sillåt mig att presentera — huru?
jSälg| Är herrskapet bekanta förut? Är
|glg|| herr »Någon annan» bekant i eder
ungdomsförening? Tillåt mig för
en stund träda in i eder krets för att göra
mina iakttagelser i detta stycke.

Enär sången är en ovärderlig makt,
har föreningen ansett det vara tillbörligt
att uppmana sina musikaliskt utbildade
medlemmar att vid de olika
ungdomsmötena spela och sjunga till Herrens ära.
Nu är det syster Alice Svanberg, som
fått i uppdrag att underhålla med sång
och musik vid nästa möte. Fröken S.
reser sig och tar till ordet: »Jagskall be
få avsäga mig uppdraget. Jag spelar så
dåligt, och min sång är heller icke
mycket värd, så jag skall be, att ni väljer
’Någon annan’ i mitt ställe.» Fröken S. är
således bekant med »Någon annan». Hon
vet också, att han är en god sångare och
musikant.

David Gren har blivit invald att tala
vid föreningens nästa programmöte.

»Jag hålla tal»! utbrister David. »Hur
kan ni komma på en sådan idé? Nej,
skall det bli något tal av, så är det bäst,
ni väljer »Någon annan.» Vår unge,
begåvade David känner således »Någon annan»
och vet, att denne är en god talare.

En dag träder sön dagsskolföreståndaren
in i de ungas krets för att lägga
söndagsskolarbetet på deras hjärtan. Varmt och
innerligt talar han om de troendes plikt
att undervisa de små i de heliga
skrifterna och försöka föra dem till Kristus.
Sitt anförande avslutar han med en
vädjan till de unga att bedja för
söndagsskolan och träda in i dess arbete. För
närvarande önskar han få med sig Axel
Hedvall och Anna Andersson att taga hand
om var sin klass.

»Jag vet knappast, om jag skall våga
binda mig vid söndagsskolan. Först och
främst är ju söndagsskollärarens kall
ganska ansvarsfullt. Han skall vara väl
hemmastadd i bibeln, äga förmåga att på ett
enkelt och lättfattligt sätt tala om, vad
han vet, och dessutom leva ett
exemplariskt liv. Och jag har inte så höga tan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 11:59:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/udv/1918/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free