Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 20 Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I UNGD OMS VÄNNEN
229
Fyra rostiga spikar.
För Udv. Av Annita. (Forts. fr. n:r 16).
Jag var omkring 23 år gammal. Det
var en morgon på senvintern. Även då
körde jag till kvarnen, och när jag nu
ser mig omkring här, tycker jag, att allt
är som då. Samma gamla träd stå vid
vägen, samma bäck försöker i dag
liksom då att kryssa fram sitt flöde mellan
isstyckena, marken är nu som då täckt
av vinterns sista snö, och den gamla
boden står där lika grå som den dagen.
Ja, jag tycker mig verkligen kunna ha
rätt att utbrista:
’Allt är som förr, blott jag är
annorlunda.’. Jag gick vid mitt lass, visslande
en munter visa, då jag blev varse en
person, som tycktes vara sysselsatt med
att slå in spikar i bodväggen. Jag trodde
först, att det var ägaren, som lagade någon
bristfällighet å väggen, men vid närmare
påseende fann jag, att det var en ung
och för mig helt främmande man, samt
att han nyss fäst upp ett litet vitt papper
på bodgaveln. Han stannade kvar, tills
jag kom fram, och då hälsade han ett
glatt: ’God morgon!’ samt tillade: ’Det
ser ut, som om vi hade samma väg att
fördas. Vi kunna kanske få sällskap?
Om jag besvarade hans tilltal, minns
jag ej, men att jag betraktade honom
både dumt och nyfiket, tar jag för givet.
Helt ledigt inledde han nu ett samtal
med mig, talande om väder och vind,
kvarnresor och lantbruk samt övergick
så att orda om traktens befolkning och
dess ställning i andligt avseende. Snart
hade jag klart för mig, att den, som gick
vid min sida, var en förkunnare av den
nya lära, för vilken vi fått så mången
varning, den lära, som predikades på
Strömtorp här i socknen, men som ej
vunnit några nya anhängare. Jag hade
hört omtalas, att en ung, och som man
sade, ovanligt begåvad predikant verkat
där någon tid. Det sades även, att
mötena voro talrikt besökta, men jag hade
aldrig tänkt på att gå dit, och nu blev
jag av denne främling inbjuden till det
sista möte, han skulle hålla där, vilket
skulle ske nästa dags afton. Han hade
just varit ute med några skrivna affischer,
varå mötet var annonserat, och det var,
en sådan, han spikat upp på bodväggen.
Snart hunno vi till den väg, som ledde
till Strömtorp, och då vi sade varandra
farväl, tillade han vänligt: ’Vi se varandra
åter i morgon afton.’ Jag var just inte
så säker på den saken, men hur det var
kretsade mina tankar oupphörligt kring
honom och hans i denna trakt så
ovanliga »uppträdande. Ja, nya voro de
tankar, som började röra sig inom mig,
främmande, allvarliga tankar, som drogo
bort från det närvarande in i det okända,
det oändliga. Men ändå — hur
underligt! Icke ett ord hade han direkt ställt
till mig i form av någon förmaning eller
dylikt, som säkert skulle stött mig
tillbaka. Hans samtal hade varit så osökt
och enkelt, så fritt från all påträngande
närgångenhet.
På hemvägen, då jag uppnådde den
gamla boden, hoppade jag av lasset och
närmade mig väggen för att läsa
annonsen. Det var ett vanligt pappersark, på
vilket tillkännagivandet var skrivet med
stora bokstäver. I hörnen var det
fast-nitat med små spikar, desamma som ännu
sitta kvar i bodväggen. Tankfull stod
jag en stund och stirrade på det vita
bladet. Hemma omtalade jag ej mitt
sammanträffande med predikanten, emedan
jag visste, huru man då skulle göra allt
för att förmå mig att avstå från
mötesbesöket, ty jag var nu fast besluten att
en gång besöka de mycket omtalade
sammankomsterna.
På den utsatta tiden infann jag mig på
Strömtorp. Redan voro några församlade
där, och min bekantskap från i går satt
och samtalade med dem. Då jag
inträdde, gick han mig till mötes, hälsande:
’Välkommen, och tack för i går! Jag tog
plats långt nere vid dörren och såg mig
nyfiket omkring. Då och då anlände
några personer, och snart voro
sittplatserna upptagna. (Forts.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
