Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 5 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
UNGD OMSVÄNNEN
fångens, och tro, att om Kristus gjorde dem fria från deras syndabojor, så skulle
det innebära, att de bleve bundna. Så förmörkat kan människans förstånd vara.
En av de vanligaste invändningarna är, att de kristna äro så dåliga. Detta kan
vara sant nog, ehuru det väl ej hör till saken och de talande knappast äro
berättigade att säga så, om man tänker på deras eget liv. Det är icke de kristna, som
skola frälsa dem utan Kristus. Och han är icke »dålig».
Somliga säga, att det är så många föreningar och religiösa åskådningar, att de
ej veta, vad de skola tro. Och de vilja ej undersöka saken något närmare av fruktan
att komma till klarhet. Denna ursäkt var den samaritiska kvinnans. Men hon lät
den falla inför orden om att Gud är en ande, som skall tillbedjas i anda och
sanning. Så kom hon till Kristus. Måtte många av hennes likar följa hennes exempel!
»Det har intet inflytande på livet, vad man tror», säger en. Och en annan
påstår, att »var och en blir salig på sin tro». Bägge satserna äro grundfalska,
vilket är mycket lätt att uppvisa med exempel ur det dagliga livet. Om jag t. ex.
tror, att isen bär, är det troligt, att jag tar den kortare och jämnare vägen över sjön.
Men brister då isen, visar det sig, att min tro var falsk och förde mig i fördärvet
Många säga sig ej känna, att de äro kallade av Gud. Men Guds kallelse
beror ej av min känsla. Gud kallar mig, även om jag icke har någon känsla därför.
Många, många människor vilja ej komma, emedan de frukta för sin sociala
ställning, sin vänkrets, sina anhöriga, sina affärer och dylikt. Det var så med
männen i liknelsen. Men intet jordiskt är ursäkt nog för att säga nej till Guds kallelse.
Nu kallar Gud även oss. Skola vi mottaga hans bjudning och komma till
honom, eller skola även vi börja ursäkta oss? A. A—n.
Oktober.
Det mörknar, tung och trist oktobermånad
sin dystra slöja över jorden drar
och gömmer sommarns blomsterskörd, som
rånad
och frostförbränd på marken ligger kvar.
Det prasslar sprött i trädens nakna grenar,
när kylig nordan genom skogen far
och blankstill, somnad mellan fårans stenar
en bergbäck sörjer sommarns flydda dar.
iii
Ack, tungsamt irra vi i hopplös trånad
bland ljusa minnen från en tid, som var,
men fåfängt kämpar ljusets bleka
spånad
mot vinternatt, som kommer kall och snar.
Snart allt i ivrig bön sig nu förenar
och tigger av en himmel fruset klar
en snöfallsdag, som plånar ut och renar,
som livets frö för nya vårar spar.
Gustaf Åström.
Arbeta, bed och offra för missionen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
