Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 20 Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
UNGD OMS VÄNNEN
Ulin första missionsresa.
För Udv. av missionär Alfr. L. Fagerholm.
len 16 april 1893, således för 25
år sedan, anlände en liten skara
missionärer till hamnstaden
Shanghai i Kina. En av dessa var
undertecknad. Med ungdomens hela
hänförelse hade jag glatt mig åt den stund,
då jag skulle få sätta mina fötter på Kinas
jord. och nu hade
denna åstundan blivit
verklighet.
Som det på den
tiden var nödvändigt
för missionären att
så långt som möjligt
bli kines för att vinna
kineser, så blev jag
liksom mina manliga
kamrater omdanad i
överensstämmelse med
den tidens krav, och
sedan man genomgått
den sedvanliga
proceduren, ansåg man sig
som veritabel kines
med långrock, kalott
och hårpiska. Att
hårpiskan till en början
var fastsydd i kalotten,
sökte man dölja så
mycket som möjligt,
tills det egna håret
hunnit växa tillräckligt
långt för att fastgöra flätan uti, men icke
desto mindre hände det ej sällan, att
kalotten genom någon oförsiktig rörelse föll av
och med den också den viktiga hårpiskan
till stor munterhet och förnöjelse för de
hundratals åskådare, av vilka man
ständigt var omgiven. Det måste också ha
varit en syn att skåda för »det blommiga
rikets» medborgare, då en av våra bröder,
som satt fast sin fläta i sin stora
solhjälm, råkade ut för missödet, att en
stormil ryckte hjälmen av huvudet och
kom den att flyga lik en långsvansad
drake en lång väg genom luften, och
missionären måste med de av barberaren
Missionär Fagerholm i kinesisk dräkt.
kvarlämnade hårtestarna pekande i alla
kompassens väderstreck springande söka
rädda sin flygande solhjälm. Falskheten
blev ohjälpligen blottad inför en i
konvulsiviska skrattsalvor vrålande åskådarehop.
Efter en lång och besvärlig resa inåt
landet anlände vi slutligen till den plats,
där vi skulle studera
språket.
Vår ledare och
superintendent var den
hängivne och för
kinesernas frälsning
nitälskande kandidaten
Emanuel Olsson från
Hälsingborg. Som han
levde i den tron, att
Jesu återkomst var
omedelbart
förestående, anbefallde han åt
oss unga och hänförda
missionärer att icke
befatta oss med andra
språkstudier än dem,
genom vilka man
fortast möjligt kunde lära
sig tala kinesiska.
Ingen tid fick slösas på
att inlära de kinesiska
skrivtecknen.1 För att
man skulle kunna
läsa en text i Nya
Testamentet hade han inköpt testamenten,
tryckta på det s. k. romaniserade
kinesspråket, d. v. s. kinesiskan uttryckt genom
det latinska alfabetet. Under tiden som
vi inhämtade våra första kunskaper i
kinesiskan i överensstämmelse med angiven
studieplan, utarbetade Emanuel — som
vi kallade kandidat Olsson — en karta
över de byar och städer, som lågo i
närheten av den plats, där vi hade vår
språkskola, och så delades platserna upp mellan
oss. Så snart vi studerat oss trötta, beslöts,
1 Inför en nyktrare syn på saken måste
ju denna ståndpunkt sedan övergivas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
