- Project Runeberg -  Ungdomsvännen : illustrerad tidning för Svenska Missionsförbundets Ungdom / Årgång 22. 1918 /
300

(1918)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 20 Dec. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

300__UNGD OMS VÄNNEN

med sin hemgångna syster Karin företog
han flera konsertturnéer i Sverige för
att samla pengar åt nödlidande.

Nu harhsnfullbordat sitt levnadsloppoch
nått "den stad, inom vars portar ej sol går ned".
Lycklig var och en, som nått det målet!

§

€tt kristet ungdomsliüs rikedom.

skönt, härligt och stort blir
ung-|J|fiK domslivet, om det blir utvecklat i
j|Lf^E den riktning, som Gud vill. Ett
kristet ungdomsliv är ej något
fullfärdigt eller avslutat. Men där är livskraftiga
begynnelser, knoppar, som svälla och ge
löften om blivande blommor och frukt.
Det är just detta, som gör ett kristet
ungdomsliv så vackert och tilldragande. Den
späda, ljusa grönskan, de knappt utslagna
knopparna om våren tilltala oss mer än
sommirens ymnighet. Det är något
alldeles särskilt med det ungdomsliv, som står
under inflytande av Kristi ande. Det är så
rikt på löften. Det har så mycket att
hoppas. Det kan bli något stort och starkt
genom Guds kraft. Där är så många
utvecklingsmöjligheter. Men där är ock en viss
orolig undran: Skola de rika löftena infrias,
de sköna förhoppningarna uppfyllas?

Vart skall livet föra oss unga, som tro
på Kristus? Skall det föra oss djupare ner i
grundlig självkännedom, innerligare in i
Gud? Eller skola vi under årens lopp glida
bort från Gud? Skall vår kristendom
efterhand förflyktigas, förtunnas, vissna och dö?
Skall den av fientliga makter härjas, skövlas,
läggas öde och till sist bli en ruin, ett vem
modigt minne av vad som en gång varit?

Det beror på den trohet, varmed vi
vilja upptaga uppgiften som kristna. Det
beror på den lydnad, som vi bevisa
inför det krav, som Gud ställer på oss. Och
kravet, uppgiften ligger alldeles inpå oss.
Ingen gåva utan sin uppgift. Gåvan av
ett liv ovanifrån medför heliga krav. Det
kravet t. ex. att taga mot kunskap om Gud
och hans vilja. För att vinna den behövs
ett studium av Guds ord. Den sanna
Guds-kunskapenär en hjärlesak. På lydnadens väg
allena vinnes den. Att göra Guds vilja är
vägen till förökad kunskap om hans vilja.
Fördjupid kristlig kunskap skall bära frukt
en Gud behaglig vandel.

Allt detta på växandets levande väg.
Stillastående är i livets värld otänkbart.
Ungdomsåren äro ju isynnerhet växandets
tider. Det är livet, som skall växa och bära
frukt. Här gäller inga utvändigt påhängda
grannlåtsfrukter, utan det är fråga om att
ungdomslivet skall växa friskt och sunt,
starkt och rent och i sin tid bära åt Gud
en honom värdig och behaglig frukt.

En frukt kallas uthållighet. Just bland
oss ungdomar finns gott om
begynnelser, gott om intresse för nya företag.
Gäller det något nytt uppslag, då äro vi
pigga och ivriga att vara med. Sällsport
är däremot det trogna uthålliga arbetet.
Men vi få icke tröttna utan hålla ut i tro,
som övervinner alla svårigheter.
Ombyt-ligheter i våra sympatier och vår
verksamhet länder oss till föga heder och
Guds sak till föga gagn. Trogen
uthållighet leder däremot till seger.

En annan frukt är tålamod. Det är
det största av allt mod, det enda rätta
hjältemodet: mod att tåla och fördraga.
O, vad vi behöva mycket och ständigt
mer av tåligt självförsakande sinne. I denna
tidens utomordentliga nöd är tålamodet
den enda segrande hjältekraften. Den
kraften och det modet behöva vi unga
i de prövande och frestande lägen, vari
vår svåra tid försätter oss.

Av tålamodet födes glädje, icke en
tillfällig glädjeberusning, som hastigt dunstar
bort. Nej, en djup och beständig
hjärte-glädje i Gud. Denna glädje måste föda
tacksamhet hos oss, tacksamhet mot Gud.
Och vad ha vi icke, trots allt, att tacka
för. Må Gud förlåta oss vår
otacksamhet och göra oss tacksamma!

Detta är endast något litet om ett
krutet ungdomslivs rikedom och härlighet.
Finns något härav hos dig, som läser
detta?

B. L-g.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 11:59:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/udv/1918/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free