Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af „Digtsamling" (1789),
En norsk Vinter.
Vides ut alta stet nive candidum
Soracte, nec jam sustineant onus
Sylvæ laborantes, geluqve
Flumina constiteriDt acuto.
HOR ATI US.
Held dig, o g Fred paa dine Klipper hvile,
Mit elskte Land! hvor mine Ungdoms Aar
Blandt Glæder svandt — Saa mellem grønne Pile
Den klare Bæk, med stille Raslen gaaer — —
Skjøn er du, naar den frosne Elvefar
Og Dalens Snee for Solens Straaler svinder:
Skjøn da, naar Flora Skoven krandset har,
Og Svalen Liv og Kraft i Mosen finder.
Skjøn er du, naar for hvæsset Staal nedfalder
Det fede Græs — — Skjøn er din travle Høst —
Og Vinteren din unge Skjald udkalder
Til Strengeleeg — min fagre Ungdoms Lyst —;
Er ei min Vinter skjøn som Edvards Vaar?
Hvad Under! — jeg de stemte Strenge rører,
Og nok for mig, om jeg min Harpe slaaer,
Saa Vennekreds og Landsmand mild den hører.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
