Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Olika slag av kalk
- Huru skola vi kalka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ren kolsyrad kalk innehåller 56 delar kalk och 44 delar
kolsyra, men så ren förefinnes den högst sällan och aldrig som
bergart, utan är oftast förorenad av kiselsyra, lerjord id. fl. ämnen.
Om dessa föroreningar förekomma i större mängd, förringas
därav den brända kalkens värde, icke blott därför, att
föroreningarna utgöra en värdelös barlast, utan även därför att de kunna
under bränningen med kalken ingå kemiska föreningar, så att den
vid begjutning av vatten icke släcker sig.
Understiger halten av föroreningar 5 procent och bränningen
utföres med omsorg, så släcker kalken sig väl och sväller till
ungefär tre gånger sin ursprungliga rymd.
Huru skola vi kalka?
Kalkens släckning är en viktig sak.
Bränd kalk må ej tillåtas ligga och självsläckas, enär den då ej bliver
finpulveriserad. Kolsyreupptagningen går hand i hand med släckningen.
Släckningen bör gå raskt, helst i hög om 3 fots djup med
vattenpågjutning under flitig omröring. Släckning kan även ske
genom att lägga kalkstycken i korgar, vilka upprepade gånger
neddoppas i vatten. Korgarna tömmas och kalken omröres.
Då ett fint mjöl erhållits kommer det allra kinkigaste, eller
spridningen, vilken bör utföras så, att kalken blir i möjligaste
grad i finfördeladt tillstånd utspridd och detta så jämnt som
möjligen kan ske. Hyllningen göres grundlig genom harvning och
blandning med jorden.
Ar man ej i tillfälle sprida kalken omedelbart efter
släckningen måste högarne täckas med jord.
Den nysläokta kalken kommer i mera intim beröring med
jorden genom att i densamma kemiskt upptaga kolsyra och andra
syror. Den så att säga örergår till en del av jorden själv och
torde företrädesvis böra användas å de styvare jordarna.
Den kolsyrade kalken kan däremot aldrig annat än mekaniskt
inblandas i jorden.
Ä de lättare jordarne kunna de båda kalkformerna användas
med samma fördel.
Valet bör bero på kalkens renhet och fraktförhållandena. Vi
må därvid blott minnas att den brända kalken alltid är den
koncentrerade varan.
Såsom ett gott medeltal, då man ej har närmare kännedom
om de olika kalksorternas halt av föroreningar, torde man i all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 2 21:33:09 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ugglehult/0059.html
