Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. HISTORISK ÖVERSIKT - Ukrainas historia till 1800. Av Mychajlo Hrusjevskyj - 3. Kosackväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. HISTORISK ÖVERSIKT
Dnjeper, kallades dessa kosacker zaporoger. Det inhemska namnet
på detta läger var Kosj (korg), som inrymde c:a 6,000 man under
ledning av en kosjevoj ataman. Denna organisation var ett slags
krigisk munkorden, ty kvinnor — även kosackernas egna hustrur
— voro strängeligen utestängda därifrån.
Men förutom denna grundstomme, som oupphörligt
rekryterades, fanns det kosacker kringströdda i hela Dnjeper-landet, vilka
i fredstid sysselsatte sig med jordbruk och fiske, men även
tjänstgjorde i städer och utgjorde ett slags milis. Härigenom uppstod
med tiden inom staten en fristat, som hotade att bliva farlig
för polackerna. Konung Sigismund föreslog därför Litauen år
1524, att en stående kår av kosacker till att antal av 2,000 man
skulle befrias från skatt och besoldas för att bilda ett slags
militärvakt mot tatarerna. Detta förslag sattes i verket 1570, men
då tatarerna anförde klagomål över kosackernas plundringståg,
såg sig Stefan Batory föranlåten att fixera antalet »registreradet
kosacker och tvinga alla de övriga att återgå till fredliga yrken.
Men kontroll var omöjlig. Frihetslusten hade redan gått de
ukrainska kosackbönderna i blodet. De erkände endast sin
egen starsjina, en folkvald styrelse, och mot zaporogrepubliken
stod till och med Polen maktlöst.
På 1590-talet uppstod konflikt mellan Polen och kosackerna,
därför att de ej utfingo den utlovade solden, och flera hövdingar
gjorde öppet uppror. Zolkiewski måste företaga ett formligt
fälttåg mot dem, besegrade dem vid Biala Crkva och tillfångatog
kosackchefen Nalivajko, som avrättades i Warschau. Men resningen
bredde ut sig och fick karaktär av en folklig rörelse genom att
de ortodoxa prästerna slöto sig till kosackerna. Dessa blevo
nu allt djärvare och trängde med sina lätta farkoster (tjajki,
måsar) över Svarta havet ända till Sinope och Konstantinopel
1614. Sedan kosackerna till hetman (Hauptmann) fått Petr
Sahajdatjnyj (»kogerbäraren») Konasjevytj, han som enligt en
ukrainsk folkvisa bytte bort sin hustru mot en pipa tobak,
måste polackerna efter Zolkiewskis nederlag vid Cecora
underhandla med kosackerna. Konasjevytj var till och med nog
ädelmodig att förhjälpa polackerna till den mångbesjungna segern
över turkarna vid Chocim 1621, men han dog kort därpå, och med
honom förlorade kosackerna sin ledande kraft. Den tappre
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
