Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. HISTORISK ÖVERSIKT - Ukrainas politiska pånyttfödelse. Av Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I. HISTORISK ÖVERSIKT
intelligenta elementen därav voro totalt absorberade av
polskheten och den stora massan av bönder saknade all nationell
medvetenhet.
Den nationella väckelsen utgick från guvernementen Poltava
och Charkov, där ukrainska patrioter i slutet av det adertonde
århundradet bevarade de historiska traditionerna från det förra
hetmanstjina. En ukrainare, Vasil Kapnist, gjorde till och med en
resa till Berlin 1791 för att bedja ministern Herzberg om preussisk
protektion mot det ryska tyranniet, men fick ett avböjande svar.
Det i Charkov år 1805 grundade universitetet blev, ehuru ryskt,
en samlingspunkt för den bildade ukrainska ungdomen, och den
ukrainska litteraturen i modern mening skapades ungefär
samtidigt i Poltava genom Kotljarevskyj.
På denna tid hyste man i storryska kretsar ännu ett visst
litterärt och vetenskapligt intresse för Ukraina, och flere lärde
i Petersburg och Moskva riktade uppmärksamheten på detta
land. Sreznevskij gjorde historiska och etnografiska studier även
om Sydryssland, furst Tsertelev samlade ukrainska folkvisor,
och Pavlovskij skrev den första ukrainska språkläran. Inom
Ukraina självt uppträdde flera forskare: Vodjanskyj, Metlyvskyj,
Kostomarov m. fi., som genom sina forskningar framkallade
en nationell väckelse, och det historiska arbete om Ukraina, som
till författare hade Hryhori Politika — icke, som man förut
trott, ärkebiskop G. Konysskyj — spreds i många avskrifter och
blev mycket populärt på grund av sin antiryska tendens. Från
det nittonde århundradets början förskriva sig också de första
ukrainska tidskrifterna: »Charkovskyj Demokrat», »Ukrainskyj
Journal» och »Ukrainskyj Vistnik».
Den politiska härden blev emellertid Kiev, och de första
oppositionsyttringarna därstädes stodo i samband med den allmänna
frihetsrörelsen i Ryssland vid slutet av Alexander I:s regering.
Även i Kiev bildades en frisinnad frimurarloge, och bland de
sammansvurne vid tronskiftet 1825 (»dekabristerna») funnos
många ukrainare. Själve adelsmarskalken Vasilij Lukasjevitj
var medlem av ett sällskap för Ukrainas befrielse (Tovarislvo
vyzvolennja Ukraini).
Några årtionden tycktes det vara lugnt, men på 1840-talet
började den ukrainska frågan åter tala om sig i Kiev, dit det
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
