Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. LANDET - Ukrainas geografi. Av Stephan Rudnyckyj - 1. Landets allmänna utseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEPHAN nUDNYCKYj: UKRAINAS GEOGRAFI
Dnjeper, ukrainarnas Dniprö, har för dem samma betydelse som
»matusjka» Volga för ryssarna, Wista (Weichsel) för polackerna
och »fader» Rhen för tyskarna. Dnjeper är Ukrainas heliga flod,
som fick gudomlig dyrkan redan av de gamla poljanerna,
hyllades som »Slavutytsia» under den Kievska fursteperioden och
som »fader» av de zaporogiska kosackerna. Dniprö är
medelpunkten i den ukrainska folkdikten och konstpoesien, och icke
för ro skull bad nationalskalden Sjevtjenko i sitt poetiska
»Testamente» att bliva begraven på Dnjepers höga strand för att
även efter döden få överblicka den kära floden. Vid den äro
landets viktigaste tilldragelser förknippade. Den var det
kievska rikets källåder, medelst den inträngde högre kultur i
Ukraina, och här utbildades det nationella kosackväsendet. Och
när floden göres fullt segelbar, kan den åter få en ofantlig
betydelse för Ukrainas framtid.
Den största flod i Europa näst Volga och Donau, med en längd
av 2,100 km., har Dnjeper en äkt-östeuropeisk prägel.
Upprinnande i de vitryska sumpmarkerna på blott 250 meters höjd
över havet i närheten av Volgas, Nevas och Dünas källflöden,
är den i början en dyig bäck, som först vid Smolensk får större
bredd. Vid Kiev uppgår den redan till 850 meter, och vid
vårflödet stiger bredden här ända till 10 kilometer. Den högra
stranden är hela sträckan ganska brant, varemot den vänstra
mestadels förtonar i sumpmarker. Flodens majestätiska karaktär
framträder särskilt mellan Kiev och Krementjug. Nedanför
Psiol-mynningen ökas flodens hastighet betydligt, stränderna
bliva klippigare, och detta imposanta sceneri kulminerar på
sträckan från Samara-mynningen till Konkaflodens inflöde. Här
hava vi de berömda »trösklarna» eller porogema (»porihy»),
som voro så viktiga för de äldsta förbindelserna mellan Sverige
och Ryssland och ursprungligen hade svenska namn,
upptecknade av den lärde kejsaren Konstantin Porfyrogennetos och
språkligt undersökta av prof. Vilh. Thomsen i Köpenhamn.
Dessa »poroger» äro ej vattenfall i egentlig mening, ty
strömfallet uppgår endast till 35 meter på en sträcka av 75 km., och
djupet på klippbankarna utgör om sommaren föga mer än en
meter. Men ångbåtstrafik är där omöjlig, och endast om
vårarna kunna mindre segel- och roddfarkoster passera dessa hinder.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
