Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. LITTERATUR - Den ukrainska litteraturen. Av Sergij Jefremov - 3. Den ukrainska folkpoesien. — Historiska folkvisor. — De nationella kobzarerna. — Folklyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v. litteratur
hjältekväden). De följande århundradenas skakningar och den
förtvivlade kampen för friheten undanträngde ur folkets minne
till och med en så nationell katastrof som den tatariska invasionen.
Men efter denna tid fingo vi i stället hela cyklar av historiska
visor och dumy, dessa alster, som enligt Tsertelevs ord »utgöra
den harmoniska syntesen av det kulturellt-individuella skapandet
och det nationella, som föddes på ruinerna av den forna
hjältedikten».
De ukrainska folkvisorna äro utan tvivel en frukt av
individuell alstring, av namnlösa, intelligenta personer, som togo
verksam del i folkets öden och stodo den stora massan så nära, att
de kunde uttrycka folkets känslor klart, varigenom folket tog
dem som sina egna alster och gav dem en kollektiv karaktär.
Bland dessa folkvissångare, som med det nationella
stränginstrumentet kobza, bandura, ackompanjerade sina versifierade
framställningar av folklivet och folksjälen, fanns det verkliga
konstnärer, t. ex. den store kobzaren Ivan Krjukovskyj, den blinde
Ostap Veresaj och många andra, som med sin konstnärliga
virtuositet utövade ett skakande inflytande, på sina åhörare.
Sedan denna uppblomstring av de blinda kobzarernas konst
hade råkat i förfall, förspordes dock på sista tiden en nationell
renässans genom det nationella medvetandets återuppvaknande i
Ukraina. Nya kobzarer, bland vilka i den nyaste tiden
Krav-tjenko, Kutjerenko och Chotkevytj äro de mest bekanta,
fullföljde sina föregångares traditioner, men införde i sin repertoar
även alster av den nyaste tiden. Stundom ersattes dessa kobzarer
av s. k. lirniker, som vävde på det nationella instrumentet lira
eller relja (något snarlikt ett positiv), och bland dem har Romzik
gjort sig namnkunnig genom sin virtuositet.
De äldsta historiska folkvisorna och balladerna behandla i
allmänhet kampen med den musulmanska världen, men utan
egentlig anknytning till den ena eller andra historiska
tilldragelsen. Med plastisk åskådlighet tecknas fångarnas läge, deras kval
i ofrihet eller i främmande land med anspelning på nuvarande
förhållanden. Icke för ro skull kallas dessa folkliga kväden »fångarnas
gråt» eller »suckar», vilket tillräckligt anger deras karaktär.
Sådana »suckar» sluta ofta med en mycket vältalig bön eller
förbannelse, som bättre än alla långrandiga beklaganden visar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
