Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. LITTERATUR - Den ukrainska litteraturen. Av Sergij Jefremov - 4. Den litterära pånyttfödelsen. — Kotljarevskyj och hans efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v. litteratur
blevo utplånade. Det ukrainska adelsståndet iklädde sig ryska
uniformer och traktade med den »för lillryssarna karaktäristiska
självuppoffringen», för att begagna kejsarinnan Katarinas eget
uttryck, efter ordnar, ämbetsposter och förläningar av livegna
gods. Det förut fria »samhället», d. v. s. den stora massan av
bönderna, kom som livegna i beroende av sina egna »paner»
(herrar) och av inflyttade främlingar, som ville sko sig på
Ukrainas bördiga stepper. Allt tycktes störta samman.
Men denna »självuppoffring» och materiella vinningslystnad
väckte å andra sidan en skarp protest bland representanterna
för de nya sociala idéerna, och till dem hörde Kotljarevskyj.
Utgången ur medelklassen, som icke hade slitit bandet med själva
folket, och uppfostrad i det andliga seminariet under inflytande
av »Istorija rusov» och filosofen Skovorodas sedliga idéer, måste
poeten i kampen mellan de andliga renegaterna och de
demokratiska samhällslagren avgjort ställa sig på de senares sida. Härmed
förklaras betydelsen av Kotljarevskyjs litterära verksamhet,
och redan det poetiska språk, som han bildade, blev ett skarpt
vapen för den nationella saken.
I sitt första alster, den av Blumauer genom rysk mellanhand
påverkade travestien av Virgils »Æneid», framträdde
Kotljarevskyj som satiriker och fortsatte därigenom en poetisk tradition,
som hade gamla rötter i den ukrainska litteraturen och under den
närmast föregående perioden yttrat sig i en mängd anonyma
satiriska alster. Men i olikhet med dem valde han denna
diktform avsiktligt för att ge uttryck åt sin bitande harm över de
sociala missförhållandena och åt sitt bittra begabberi, i vilket
hans varma fosterlandskärlek höljde sig. För Kotljarevskyj var
den nationella äran en sedlig plikt. Genom sin bekantskap med
den klassiska och europeiska litteraturen tog han visserligen ett
främmande ämne — det trojanska folkets irrfärder efter stadens
förstöring enligt den virgilianska uppfattningen. Men han
förstod att giva denna kostliga epopé så många realistiska och
nationella drag, att ingen läsare kunde vara okunnig om, vart
författaren egentligen syftade. Detta klassiska ämne i realistisk
omklädnad, denna folkliga satir i den psevdoklassiska tragediens
tidsålder med dess svulstiga odén och ömma kärleksutgjutelser
samt det »bondska» språket, föraktat av herremännen — allt
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
