Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. LITTERATUR - Den ukrainska litteraturen. Av Sergij Jefremov - 4. Den litterära pånyttfödelsen. — Kotljarevskyj och hans efterföljare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v. litteratur
och i Kotljarevskyjs spår gingo många ukrainska
folklivsskildrare.
Bland dem märkes"! främsta rummet rektorn vid charkovs
universitet, P. P. Artemovskyj-Hulak (1790—1866), som både
fördjupade det sociala elementet genom sina satirer och kraftigt
framhöll det romantiska elementet i sina lyriska dikter. En
särskild betydelse hade han för den ukrainska Utteraturen genom sina
tolkningar av Davids psalmer och Horatius, varigenom
ämnessfären utvidgades. Detta verk fullföljdes av L. I. Borovikovskyj
(1811—89), som översatte dikter av Zjukovskij, Pusjkin och
Mickiewicz, samt av E. P. Hrebinka (1812—48), vilken ock
förstod att giva sina fabler en nationell färg. Han skapade ock den
konstnärUga prosan genom sina under inflytande av Gogol
skrivna skisser ur det ukrainska lantUvet. En äkta representant för
den ukrainska romantiken var professor A. L. Metlynskyj (1814—
70, pseodonym Amvrosij Mohyla). För honom stod Ukrainas
vida stepp betäckt med gravhögar och ruvade på forntida minnen,
i skriande motsats till det nuvarande landet, och hemjorden blev
för honom en dödsdal, som sällan upplystes av en hoppets stråle.
Den ukrainska slavofilismen, som genom sin federaUstiska
tendens och tolerans starkt skiljde sig från den moskovitiska rörelsen
med samma namn, fick sin sångare i den bekante historikern
N. J. Kostomarov (1817—85), som skrev dramer och dikter på
ukrainska under märket Jeremija Halka.
En av den nya ukrainska vitterhetens mest bemärkta
författare under denna period var H. F. Kvitka (1778—1843),
psevdonymen Osnovjanenko, som utarbetade den konstnärUga
prosan genom berättelser ur folkUvet. Han lade huvudvikten på
det rent mänskliga, men blev något ensidig genom att förbise
de sociala förhållandena, så att han, liksom Gogol, utan att rent
av taga Uvegenskapen i försvar, halkade förbi dess skuggsidor.
Men i sin humanitära världåskådning hemföll han icke heller åt
några sentimentala överdrifter, och hans berättelse »Marusa»
ansågs av hans samtida som en »kärleksdikt i sin réaUsm höjd
tUl episk storhet».
Den ukrainska pånyttfödelsen sträckte sig också till Galizien,
som efter Polens första delning införUvats med Österrike. Trots
större lättnader i censuren och en viss rörelsefrihet kunde rute-
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
