Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En nyårsafton...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULF II
Han gick några steg över den lilla bit av den
gamla gården som fanns kvar. Samma kullerstenar,
hala och glatta av snön och isen. Då våren kom
spirade några ensamma grässtrån emellan dem.
Framför honom låg huset lika mörkt och tyst som
förr. Där lyste i fönstren på nedre botten. Mellan
gardinerna såg han de brinnande ljusen i en liten
gran men ingen människa syntes till. Han vände
bort blicken. Där borta i mörkret lågo skjulen till
det gamla bondkvarteret, där band man hästarna,
där sov man på skullen trött efter dagens alla
göromål och där drack man i de mörka
skrymslena. Någon öppnade porten till det gamla huset
och en svag strimma av ljus stack ut över gården.
Inne i förstugan såg han något som lyste och
glimmade vid väggen. Han visste vad det var. Det
var mässingsknoppen till den smala ledstången av
järn som följde väggen uppför trappan. Han kände
dess kyla i sin hand och han mindes den
vårmorgon han såg den sist. Nu öppnades en dörr
där inne och han hörde en grammofon spela. Den
sista melodien för dagen. Den hörde inte alls
ihop med granen och ljusen. Nå, det gjorde
detsamma, en stackars julgran får vänja sig vid så
mycket. Men var voro människorna? Vem spelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
