Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huset ägdes...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULF II
Ulf letade efter sin mor och slutligen fann han
henne bland alla de andra, rådvilla människorna.
Han hörde henne säga:
— Var lugn, barnet mitt, det är snart släckt —
det är inte farligt. Så blev allt tyst. Någon kom
från trapporna där uppe. Det var friherrinnan. Ulf
såg hennes stora gråa gestalt och han blev genast
lugn och trygg. — Hon kommer att befalla elden
att upphöra, tänkte han. Hon tillåter inte att det
brinner. Det var då väl att hon kom. Men röken
fortsatte att välla ut genom de öppnade dörrarna.
Friherrinnan stod mitt bland de upprörda
hyresgästerna och Ulf hörde henne säga:
— Jag har sagt till brandkåren. Den är strax här.
Brandkåren! Ulf ville springa ned på gatan och
se när den kom. Brandkåren var ju det stora
gatu-nöjet, de eldiga hästarna, vilkas hovar klingade
mot gatstenarna, de röda vagnarna och
brandsoldaterna med sina lysande hjälmar. Men Ulf
vågade inte lämna modern. Han stannade i
trappan, tills han hörde den första brandvagnen tuta
på gatan. Då sprang han ned och så stannade han
på gatan tills brandsoldaterna kommo tillbaka och
allt var över.
Ulf låg länge vaken på kvällen. Vid minsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
