Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huset ägdes...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 HASSE Z.
— Är du tokig — vi ha inte långt kvar. Vänder
vi kan det komma ett nytt tåg innan vi hinner fram.
Nu gå vi.
Och så vandrade de vidare fram i mörkret, Ulf
med ena handen i Gunnars röck och med den
andra strykande efter den skrovliga bergväggen.
Plötsligt flöt dagsljuset in i tunneln, luften blev
klar och ren och de andades lättare. De voro
framme. Ulf steg ut ur det mörka berget, framför
honom låg en stor grön slätt som längst fram
bröts av gröna kullar och en stor mörk skog.
Hans hjärta klappade av glädje och fröjd över
den utståndna faran och han sade till kamraten:
— Vi äro ju i Ullas trädgård!
Ullas trädgård var hans första minne av landet,
av naturen, den första äng, den första skog han
sett.
Ulla tjänade i stora gathuset. Hon kom som de
flesta av sina kamrater direkt från landet. Hon
var ung och stark och staden lockade henne som
alla de andra. Vintern tog hon med jämnmod, hon
fick arbeta hårt, men hon bodde i ett stort och
säkert hus, där hon slapp att frysa, där man
mera hörde talas om ovädren än man märkte dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
