Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigbrasan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULF II
hotade från någon av de fiender, som han och
hans kamrater förde en ständig strid emot. En
vissling i en port och varje man var på sin post,
färdig till försvar och hjälp åt en anfallen kamrat.
Men det var inte blott alla slagsmålen med de
fientliga skarorna, som gav Fattigbrasan dess stora
behag. Man upplevde där så mycket annat, som
gav livet lycka och glädje.
Strax vid södra mynningen av gatan låg ett
litet torg, där gränderna från hamnen löpte in
och vid det torget låg Skeppet, kafé Skeppet,
genom vars öppna dörr stod en ständig lukt av
granris, öl och brännvin. Över dörren hängde som
skylt ett gammalt skepp, en bark, målad på plåt
i blått och vitt av en man, som varit mera sjöman
än konstnär. På Skeppet träffades allt hamnens
lösa folk, unga och gamla karlar, som sett världen
från skeppsdäck och sjömanskrogar och som i
denna stad aldrig kommo längre än från hamnen
till Skeppet. Här träffade man gamla bekanta, söp
och skroderade, slogs ibland, blev vänner igen
och gjorde upp planer för nya seglatser.
Ulf höll till på torget utanför Skeppet. I varje
sjöman, som kom och gick såg han ett äventyr
på fartyg seglande över stora vatten till tre
främ-4. — H a s s e 1., Ulf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
