Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigbrasan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 HASSE Z.
mande land. De grova ansiktena, de hårda orden
och svordomarna skrämde honom inte. Han var
ett stadsbarn, född vid en gata och en rännsten,
hans instinkt hade för länge sedan lärt honom att
bullret och oväsendet kring en människa inte
behövde vara människan själv. Som alla sina
kamrater drömde han att en gång själv få komma till
sjöss. Han läste Marryats romaner och för sina
sparpengar köpte han skepsskorpor i skeppshandeln
nere i fiskarhamnen. Skorporna voro hårda och
smakade illa, men han åt dem för sakens skull.
De hörde till den stora romanen, som han diktade
för sig själv — den ensamme sjömannen, som
for bort från mor och far och kom igen efter
många år med fickorna fulla av guldmynt och
ädla stenar.
När Skeppet släppte sitt grepp om honom, gled
han in i Fattigbrasan genom strömmen av
människor fram till ett litet hus, som ledde hans unga
fantasi på nya vägar. Utanför det huset lyste
varje kväll en stor röd lykta med inskriptionen
»Schultes varieté och vaxkabinett», ett tivoli i smått
inom fyra väggar. Han gick uppför en trång
mörk trappa och kom in i ett rött sken från en
upplyst sal, där han redan vid dörren togs emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
