Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hildur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULF I89X
klädd, ett litet blekt ansikte med två mörka ögon,
som plötsligt stannade rätt framför honom. Hon
nickade och log och sade:
— God dag, Ulf! Då kände han igen henne.
Han strök av sig den svarta sidenmössan och
bockade sig. Hans första tanke var: — Så söt hon
har blivit. Så kände han en liten handskklädd hand
i sin och så utan att han visste det närmare, gick
han vid hennes sida framåt gången, förbi de
lekande barnen. Han behövde inte anstränga sig
med konversationen. Hon talade och då han
svarade något kort och blygt, såg hon upp emot
honom alldeles som då hon var hans lilla
lekkamrat och lydde honom i allt. Plötsligt stannade
hon, såg på hans vita halsduk och sade allvarligt:
— Har du fått sorg?
— Nej, visst inte, svarade han, jag har bara
gått fram. Och så kände han att han rodnade.
Man är ju inte så gammal när man konfirmeras.
Om han ändå hade exercerat beväring. Men Hildur
hjälpte honom:
— Jag skall inte gå fram förrän nästa år. Och
då blev han genast äldre.
Vårkvällens ljusa skymning sänkte sig över de
gamla lindarna. Bullret från staden och hamnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
