Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Galgbacken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Å nej, inte bara det. Här ligger deras ben, alla
rackares, som hängts och nackats här uppe. Dorn
ligger inte i nån sorts ordning som vi ä vana vid
nere på körgårn, med nummer och bestämt mellanrum
mellan herrskapena. Dom ligger här hur som
helst, hit och dit, alldeles som det föll sig.
— Han riktigt skrämmer upp mej, Gustafsson,
sade flickan, han var väl inte med på den tiden.
Jag tror han ser syner.
— Ja, Jag ser syner, jag ser hela gatan ända
ned till hamnen. Jag ser dem komma i den lilla
kärran, som skramlar fram mellan folkhopen efter
husväggarna. Där åkte de gatan upp, den sista
resan. Rätt upp gick färden och de stannade inte
förrän vid Hamburg, krogen där nere i hörnan.
Där fick dom sitt sista glas, färdknäppen, kan man
säga. Dom gömmer glasen ännu där nere, i ett
särskilt skåp, för dom som ä nyfikna och vill
titta på dom. Gardisten, rånmördaren, en av de
sista, som kom åkande där, skrattade och ville ha
mer. Stolen brast under honom, när han skulle
sätta sej. Man skulle trott att det var ett skämt, men
det var det inte. Han tog det inte heller så. Det
betyder otur, sa han, och så gick han ut och satte
sig i kärran och viftade åt folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
