Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I snön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Modern står i rummet, alldeles stilla, och Ulf
förstår genast att något hänt. Så väl känner han
henne, att hon ej behöver tala, då det är något
allvarligt som inträffat. Sedan minns han ingenting
av det som sker, han hör endast hennes röst:
— Far är död.
Rummet är vitt och ljust och allt är stilla som
i morse, men ändå är allt förändrat. Han visste
ju att fadern var sjuk, att han rest bort, men
inte tänkte han, att han skulle dö. I dag hade han
inte alls tänkt på honom. Vintern som kommit med
den första snön hade tagit honom. Var det därför
det var så stilla på morgonen för att detta skulle
hända?
De sutto ensamma utan att tala till varandra.
Det behövdes ju inte heller.
Far — han skulle aldrig se honom mer. Aldrig
få tala med honom, aldrig höra hans röst. Aldrig
mer — Varför hände det just nu i dag, då allt
var så nytt och vackert —
Ulf gick inte i skolan den dagen. Han var ensam
hemma med modern, men dock voro de inte
ensamma, ty fadern var i dag med dem och hos
dem mer än någonsin. Nu såg han honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
