Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många skiften på hafvet och såsom skeppsbruten
fremling kommit till stället, tycktes vara ett slags
andeväsen. Han var i sjelfva verket en sällsam
varelse, som icke lefde för annat än den nattliga
eldens vård. Ingen kunde påminna sig hafva sett ett
leende på hans väderbitna kinder, och det troddes,
att sömnen aldrig kunde sänka sig på hans ögon,
der han dag och natt vakade för sitt dyra och
ansvarsfulla värf.
Det var en skön Julidag 1788. Baron von
Gyldenstubbe hade inbjudit åtskilliga af sina grannar till
middagsmåltid och föreslog sina gäster på
eftermiddagen att besöka fyrtornet. Baronen, baronessan
och ett par äldre herrar och damer gingo förut,
medan grefve Telepnoff, såsom artig kavaljer, utbad sig
att få bjuda armen åt fröken Nathalia. Den
tjuguåriga, blonda fröken lät sin skönt formade hand
vårdslöst hvila på den erbjudna armen; men de blåa
ögonen, som med svärmiskt behag flögo omkring på
andra föremål, och de tankspridda svar, som hon
någongång gaf på grefvens utsökta artigheter,
tillkännagåfvo, att åtminstone icke han var den, som
sysselsatte hennes inre, ehuru han, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
