Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blod, men ett som hvarken kyrka eller samhälle
lagligen erkänna.«
(Min Gud!« utropade fröken. «Hvilka äro då
hans föräldrar?«
«Min halfsyster Ulrika var hans mor. Förlofvad
med furst Palitkin, var bon dock trolös mot denna
förbindelse. Den svenske ädlingen Sjöstjerna var
hennes förförare, och hennes brott emot sin uråldriga
slägts heder har skänkt lifvet åt den yngling, som vi
under vår fångenskap lärde känna. Då jag förde
den olyckliga Ulrika från Petersburg, trodde jag icke
att hon var mor. Under sin vansinnighet yppade
hon det likväl, i det hon oupphörligt ropade på sitt
barn. Den olyckliga! Ännu skälfver mitt hjerta af
fasa, då jag tänker på hennes förfärliga slut. Men
frid vare nu öfver bennes stoft! Längesedan har jag
förlåtit henne, och långt innan den brottslige, som
gjort henne så beklagansvärd, led sitt skeppsbrott
och omkom just vid denna strand, hade jag
återgifvit henne all min broderliga ömbet, ehuru det var
för sent för att rädda hennes förstånd. Jag trodde
att dödens frid längesedan var utbredd öfver hennes
graf och hennes minne, liksom öfver bans, då på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
