Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Det tillhör icke mig att strida med min far«,
sade Reinhold. «Men jag önskar, att detta beslut
icke må vara förhastadt och leda till olyckor.«
Baronen kastade en förskräckt blick på sin
dotter. «Nathalia!« sade han med ångestfullt allvar,
«Nathalia! — Nej, du skall icke draga någon sorg
öfver din faders gråa hufvud.«
Den unga flickan ryste till vid bans dystra ord.
Men hon upprätade sin gestalt, såg honom med
värdig stoltbet i ansigtet och sade beslutsamt, medan
en alltmera snölik blekhet utbredde sig öfver hennes
kinder: «Ehuru fritt jag sjelf vill råda öfver mitt
hjerta inför Gud och menniskor, derpå kan min far
tryggt förlita sig: ingen skugga af vanära skall
sväfva öfver min graf.«
Reinhold fästade på systern blickar, som alltmera
eldades. Han utbredde sina armar och omfamnade
henne: «Min ädla, stolta syster«, sade han; «den som
egen kraft att försaka för äran, den är också värd
att sjelf bestämma öfver sitt hjerta.«
Den gamle närmade sig dem båda och lindade
sina armar omkring dem: «Jag välsignar er, mina
älskade, ädelsinnade barn! Men nu lätom oss vända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
