Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också min sista! Jag har derföre ett ord att säga
er, herr baron, innan jag dör. Men först skall
fyren brinna, om jag skall kunna tänka och tala fritt
och redigt.«
Han gick.
Baronen kastade en blick omkring sig i den
skumma tornsalen. Huru många betydelsefulla
minnen omgåfvo honom här bland de djupa skuggorna!
Vålnaden af en vansinnig syster sväfvade, med ett
förebrående uttryck, förbi för hans inbillning. Men
han ransakade sitt inre, i det han genomgick sitt
förflutna lifs uppträden, och hans samvete kunde
icke såsom orätt fördöma hans uppförande mot
systern, då han förde henne bort från hennes förförare
och från den brottets son, hvilken han då icke visste
att hon egde. Han hade handlat efter sin bästa
öfvertygelse; men känslan deraf ingaf honom likväl
icke lugn. En ädel, misskänd ynglings bild
framstod för hans själ. Det var Otto Sjöstjernas. Väl
anade han, att emellan Ulrikas son och hans egen
dotter ett osynligt band af tysta känslor knutit sig;
men han kunde icke gilla en förbindelse, som icke
uppfyllde allt, hvad han genom sin rang och sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
