Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
telar: ty sådant kräfver min ed. Jag har hört ett
ord, och det hette vanära —«
«Vanära«, upprepade den gamle långsamt,
medan en skarp blick föll på baronen. Den åldrige
baron Achatius kände att han rodnade, och
Sjöstjernas kinder flammade.
«Vanära«, yttrade Stolpe. ännu en gång.
«Någon sådan har aldrig häftat på Adolf Sjöstjernas
namn, ty den fanns icke i hans gerningar. Någon
vanära skall icke heller häfta på hans hustru och
barn. Ni sade ett ord, herr baron, i dag om hennes
vanära och brott. Ni är bedragen. Om någon
föregifvit för er något sådant —«
«Gud skall veta», utbrast baronen, »att ingen
djupare än jag sörjt öfver min systers vanära. Men
om hon var denna unga herres mor, visa mig, att
hans börd är äkta! Hon var furst Palitkins
trolofvade.«
«Jag känner ingen furste«, svarade Stolpe
häftigt. «Om hon var lofvad åt någon annan, så måste
det skett utan hennes samtycke och begifvande; ty
jag var sjelf närvarande i det lilla kapellet vid
Kasankyrkan, då min herre, öfverste Sjöstjerna och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
