- Project Runeberg -  Ulla Fersen. Novell /
177

(1845) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

deruti, som förskräckte grefven, så att han började
ångra sin begäran. Men Sjöstjerna biföll den.

«Välan«, sade han; «den gamle må få sin vilja
fram. Jag inser egentligen icke heller hvad ondt
man skulle kunna göra honom. Han har ju endast
lydt sin herres befallningar.«

«Men jag ber dig, Stolpe«, sade baronen, «var
höflig mot grefven!«

«Jag behöfver hans hjelpa, sade Stolpe, «med
några kärror stenkol; ty jag har nu stått här alltför
länge och försummat fyren. Men jag skall icke
besvära grefven länge. Var så god och stig uppför
trappan genom dörren, som soldaterna nyss uppbröto!
Farväl, min ädle välgörare, min gamle baron! Gud
vare med eder! Och ni, min unga herre, farväl,
farväl för alltid! Men ett ber er i denna stund er fars
trogne tjenare: herr Otto, låt mig få omfamna er!«

Sjöstjerna kastade sig i den gamle sjömannens
armar, och båda skakade derefter hvarandras händer.
«Nu skynda, min förnäma ryska herre«! sade
fyrvaktaren med gnistrande ögon. «Låt oss skynda
upp till fyren!«

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:20:14 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ullafersen/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free