Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
jag mottager den med nöje, dock mot vilkor att en
annan gång få bjuda igen, om tillfället så fogar.
— Skål då allesamman! — sade Jernberg och
tömde sitt glas.
— Herrn må icke tro att det är någon vana.
— ursäktade sig frun.
— Genera er ej för mig, min goda fru, -—sade
kungen. — En liten sup en och annan gång före
maten gör rätt godt, det känna både jag och min
hustru af egen erfarenhet.
— Herrns fru kan således också taga sig en
liten styrktår?
— Javisst, för att göra mig till viljes och hålla
mig sällskap, ty ni vet ju att svensken aldrig super
,,enspännare.“
hy tusan! -— föll Janne in. -— Den, som
super enspännare, bör ha stryk tili tilltugg.
— Mycket rätt! — bekräftade kungen och klin-
gade med de andra.
— Icke är jag någon fyllbult, — sade smedmä-
starn, och jag hoppas att gud skall bevara mig
från att någonsin bli en sådan usling, men jag kan
icke neka till att när man så här är ute för att roa
sig, så gör en liten tår på tand rätt godt i det gamla
skrofvet. Skål derföre, gubbar, och betänken att den,
som sviker i dryckjom, han sviker ock i andra
styckjom.
lag för sig af rätterna, herre. — fortfor han
sedan han tömt sitt glas, — annars blir han ovän
med gumman min, som icke tål att någon petar i
maten. Skär ett stycke af skinkan, Anna, men ingen
stockholmsbit, utan en ärlig, reel småköpingsskifva,
som man kan slägga på i tjugofyra timmar, om det
kniper.
Anna åtlydde tillsägelsen och lade på kungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
