Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
tallrik en skinkskifva, som skulle förskräckt mer än
en hofmage, men kung Carl var ingen tjesk, välme-
ningen gladde honom och han högg tappert in på det
väldiga fläskstycket.
— Smakar det, min herre? — frågade frun,
som med glädje såg den okände gästens förträffliga,
nästan glupska aptit.
— Utmärkt! — svarade kungen, som just höll
på att tugga ett så stort stycke, att han icke kunde
få fram flera ord.
Janne svor inom sig på att han hade rätt då
han gissat att den inbjudne stockholmarn hade dålig
kredit hos källarmästarn, och som äfven han var en
hjertans god, ehuru rå menniska, så ville han oupp-
hörligt ,,trycka“ den obekante, i den förmodan att
denne väl behöfde så mycket han kunde taga in både
af vått och torrt.
— Var så god, herre, — sade Anna och räckte
fram en ny skinkskifva.
— Tack, mitt vackra barn, — svarade kungen,.
— men jag har verkligen icke plats till mera.
Inom sig tänkte han:
— Jag har redan ätit mera än på tre hofmid-
dagar; det var länge sedan jag hade en så klingande
aptit. Skinkan är förträfflig; jag får visst se att
få en af mina kockar i lära hos den hederliga smed-
hustrun. Men icke är det värdt att jag låter min
lifmedikus få aning om hur jag lefver i skogen, ty
då proppar han mig full med piller och mixturer,
som smaka vida sämre äu mutter Jernbergs anrätt-
ningar.
Efter att hafva smakat på åtskilliga af de andra
rätterna, vände han sig till värden och värdinnan
med orden:
— Nu har jag nästan ätit mig fyrkantig och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
